Från att ha varit trött och omotiverad under den senaste veckan släppte det igår på eftermiddagen. En planerad lätt jogg med Pär blev ett bra pass med en tröskel. Benen kändes lätta och det gick fortare och fortare. Ja, en helt fantastisk känsla. Idag valde jag att springa på löpband trots det vackra vädret. Hade det varit distans skulle jag aldrig tvekat att springa ute, men då intervaller stod på schemat var det lite för kallt. Passet blev en traditionsenlig stege: 8,7,6,5,4,3,2,1 min med 1 min vila, och det kändes otroligt lätt idag med. Jag fick verkligen ut steget och höll det genom hela passet. Det var riktigt roligt och endorfinerna sprutade kan jag lova :). Det här ska jag leva på hela dagen och ladda inför morgondagens TSM-pass. 30 km inklusive 20 min fartökning.
0 Comments
Gårdagen blev som en berg- och dalbana. Tanken var att jag skulle jobba flitigt under dagen och att jag och Pär skulle till Bosön på kvällen, men så blev inte fallet. Under dagen började det pulsera rejält i min stortå som jag haft ont i under en vecka. Nageltrång tänkte jag och har kört på. Igår dock började jag känna mig febrig och orkeslös och tån dunkade som en trumma. Ringde sjukvårdsrådgivningen som ansåg att jag skulle åka in och kolla den. Pär som skulle köra tester kände sig hängig när han kom hem och bokade av. Jag ringde till nattakuten som blev arg för att jag inte hade en temp hemma och ansåg att jag försvårade sjukvårdens arbete. Dock fick jag en kvällstid och stapplade dit. Efter en stunds väntan fick jag komma in till en något stressad läkare som tittade på tån och snabbt förklarade infektion. Han sa att han måste med hjälp av skalpell öppna upp vid nagelbandet och få ut var och annat smått och gott. Jag som är livrädd för denna typ av behandling på grund av en liknande tragedi från barndomen började skaka. "lugn, detta kommer inte att kännas" sade den stressade läkaren och sprang iväg för att hämta skalpell och sprit. Jag blundade och han tryckte in skalpellen under nagelbandet. AAAAAJJJJJ skrek jag av med en smärta som låg på en 10.a om Daniel Salov är en 1.a. Han hade kört in sin lilla kniv i frisk hud. Inte bara tryckt in utan även snurrat runt lite. Snabbt drog han ut den och sa att det var förstadiet till en infektion vilket man kunde se på allt blod som kom. Inget var alltså. Han bad mig vänta på sköterskan och sa att han skulle skriva ut antibiotika och stack sedan snabbt därifrån. En manlig sköterska kommer in och SJÄLVKLART var det han som tidigare läxat upp mig ang tempen i telefon. Han börjar lägga om min värkande stortå med ett stort fint bandage så att jag inte skulle få på mig skon. Han såg att det stod löpcoach på min tröja och var snabb med att säga att jag måste vara helt stilla. Det går inte svarade jag och han poängterade att jag kunde sjukskriva mig. Haha, sjukskrivning? för en tå med första graden infektion???? Näe sådan skrattfest tänker jag inte bjuda försäkringskassan på. Ja för att sammanfatta: Jag gick dit för att få smärtlindring och gick därifrån med ännu mer smärta. Dock ringde jag min läkare idag som gav bra råd och löpning är inga problem. Var faktiskt ute med en adept i morse och det gick utan problem. Nu är det snart dags att ge sig ut igen då det vore synd att missa det fina vädret. Gårdagen gav lite spänning i vardagen samt ett minskat förtroende för vården. Inte alltid men i vissa fall. Nu laddar jag för en bra träningshelg som börjar med att skriva kostrekommendationer och träningsprogram åt några kära adepter. Jag har även bokat in ännu en föreläsning för ett undgomslag i hockey som jag ska hålla i slutet av januari.
Det har varit en vecka med mycket att göra och många nya möten och det känns som tiden bara rinner iväg! Jag har under ett par månader följt en tjej via telefon som har haft det jobbigt med kosten vilket gjort att träningen blivit lidande. Vi har pratat, tagit små steg framåt, ett tillbaka och åter igen framåt. I tisdags när vi hördes av berättade hon att hon kunnat öka sin träningsdos och kände sig stark. Hon har gjort fantastiska förändringar i sitt tänk kring kosten och var så glad och tacksam för min hjälp. Känner att vi är klara men ska självklart följa upp. Hoppas verkligen av vi träffas på en ultratävling någonstans i Sverige i framtiden.
Min egen träning har denna vecka bestått av snöpulsning, men idag tänkte jag faktiskt ta mig an löpbandet. I eftermiddag ska jag och Pär till Bosön där han äntligen ska utnyttja födelsedagspresenten har fick av mig i september. Tröskeltest och Vo2-maxtest ska han genomföra och jag ska glatt sitta på sidan och ta kort. Efter att fått höra att jag inte alls hade inflammation i foten har jag sprungit på bra. I fredags sprang jag 12 km på morgonen för att under eftermiddagen köra ett intervallpass. Det blev en 6,5,4,3,2,1 min stege med 1 min vila på löpband. Pär körde samma pass brevid. Skönt att han inte sprang i från mig ;). 15km blev det totalt. Under lördagen sprang jag ett lite längre pass på 25km med två inlagda 5 min fartökningar. Första gången jag sprang över västerbron på egen hand och fick lite känslor från det fantastiska Stockholm Marathon förra året. Söndagen var det dags för långpass 40 km. Pär och jag sprang först 10km i ca 5-fart för att sedan tajma TSM som skulle ut på ett 23km-pass i 4.40fart. Vi följde med på det och väl tillbaka vid Stadion fortsatte vi 7 km. Ja en helg med 92km löpning var ett tag sedan jag hade så jag var riktigt trött igår kväll och somnade strax efter 21. Dock vaknade jag pigg och har varit ute på ett backpass med en av mina fantastiska adepter. En ny vecka är startad!
I lördags fick jag en förfrågan att skriva i Expressens bilaga GI och Hälsa där jag skulle skriva i hop ett test som visar på vilken kolhydrattyp man är. Jag skulle hitta inspiration från ett liknande test i en annan känd hälsotidning. Detta test var helt utanför vetenskapen och kändes som en parodi. Här menade de på genetiska aspekter som skulle leda in individen till dieter som Nutrilett, irtiim, LCHF osv. Självklart tackade jag nej då detta går emot allt jag står för. Förra helgen sprang jag en hel del och fick känningar under foten. Känningar som jag trodde var plantar fachiit. Det gjorde inte ont när jag sprang utan bara när jag gick. Jag rullade troget på med min kära golfboll som blivit en del av min vardag, samt kylde och behandlade duktigt. Cyklade i måndags och sprang lite lätt tis och ons. I morse körde jag 70 minuter cykel innan det var dags för behandling hos Daniel. Varnade för att jag skulle skrika av smärta på grund av min "plantar fachiit". Han tryckte och klämde och det gjorde inte alls ont. Orsaken till smärtan var att jag under julen kört skateskidor med klassiska pjäxor som inte ger något stöd. Varje skär jag gör ger ett felaktigt frånskjut som sliter på tibialis. Snacka om att jag pustade ut då Daniel sa att det är bara att springa på. Min kropp är alltså i bra status. Ja så jag lyssnade och joggade ner till gymet och sprang en stund på löpbandet vilket gick kanon. Jag gjorde även ett litet utsättningsprov genom att äta svårsmält mat strax innan passet. Som önskat fick jag ont i magen och det gav mig en chans att träna på att springa med smärta. Någon gång händer det ju på tävling så varför in Så jag förklarar mig redo för full träning och kanske ett litet lopp i slutet av februari ;). Men en sak har jag lärt mig, och det är att jag ska investera i RIKTIGA skatepjäxor :)
Idag har det varit mycket att göra, men bara roliga saker. Dagen började med träningsplanering för denna säsong åt en av mina trogna adepter. Tävlingskalendern var fylld och distanserna varierar allt mellan 1500 meter till marathon. Johan har jag följt sedan början av hösten då vi först tog tag i kosten. Vilket han nu sköter galant. Vet precis hur han ska tänka och har förståelse i kostens betydelse för prestation och återhämtning. Träningen tog vi tag i strax efter och utvecklingen har gått framåt i rasande fart och jag känner att han har en fin säsong framför sig. Så nu ska här skrivas ett bra program som jag hoppas ska passa honom och hans förutsättningar. Vi kommer även att träna tillsammans en gång i månaden för att stämma av hur det går.
Min andra adept Magnus har jag också tränat sedan i höstas. Han är en väldigt härlig person som jag trivs otroligt bra med. Agerade personlig farthållare åt honom på Stockholm halvmarathon och Lidingöloppet och planerar att göra detta även i framtiden. Dagens pass blev lätt distans 60 min med 2*5 min fartökningar under passet. Sista mötet var en kostrådgivning med en person som jag ska följa under lång tid. Det ska bli spännande att följa henne och resultaten. Vi är båda riktigt motiverade för att hon ska lyckas och jag ska göra mitt främsta. Hon har tidigare testat praktiskt taget alla populära dieter utan resultat. LCHF var den värsta då den påverkade kroppen mest negativt. Hon blev positivt överraskad av allt hon får äta :). Ja, det har helt enkelt varit en härlig dag som spridit positiv energi! Hittade en liten text om mig i Väsbys Först var det som sagt fredagsmys med Kajsa som en skön start på helgen. Två timmars fnittrande och planeringar runt djurgården flög i väg. Lördagen var det dags för intervaller, 8*3 min med 1 min vila. Jag var faktiskt lite nervös för detta pass då jag fortfarande kämpar med en obalans benen emellan. Mitt kära vänsterben vill inte riktigt som jag och mitt högra ben. Som tur var erövrade min envishet och mitt högra ben och passet gick riktigt bra. Tror faktiskt jag sprang snabbare på dessa än någonsin tidigare, eller så kändes det så i alla fall. Pär som har blivit riktigt stark fick dra. Totalt blev passet 20km. Söndag var det dags för TSM och ett pass i medelhård fart som för tre-timmarsgruppen skulle vara 20 km i 4.30-4.35/fart. Sprang 5 km innan vilket jag är glad över då farten höjdes snabbt. Tänkte oj vad jag måste blivit sämre om denna snabba fart är 4.30??? Det visade sig att vi sprang mellan 4.12 och 4.35 under passet så så dålig hade jag inte blivit vilket var en skön bekräftelse. Roligt var det att Kajsa följde med under hela passet. Det var även en till tjej med i denna grupp. Alltså tre tjejer!!!!!!
Idag blir det alternativ träning och jag ska fila lite mer på bålövningarna som jag inte är så bra på, men det tar sig :) 2012 var för mig ett bra år inom löpningen. Jag minns min första mara 2011, hur nervös jag var och vilken respekt jag kände för distansen. Så långt som 4 mil hade jag aldrig sprungit, som längst 30km. Här började dock mina drömmar om ultra. 2011 var ett rätt skadedrabbat år och efter min fruktansvärda känsla efter att totalt gått in i väggen under lidingöloppet 30km samma år tappade jag motivationen. Men drömmen om ultra fanns där. Under oktober började jag springa 80 min varje dag som hela tiden ökade, 90 min, 100 min och så höll jag på. Klev in i 2012 med en bra höst med mig. Kontinuitet i träningen och fick köra på utan några känningar. Skövde 6-timmars skulle bli min ultradebut. 6 timmar på en kuperad 1200-metersbana i rätt dåliga väderförhållande blev en utmaning. Sprang dock över mina egna förväntningar och fick ihop 74.343km. En helt ny värld öppnande sig, en värld av ödmjukhet. Klarade kvalgränsen till VM, men truppen hade tagits ut 3 dagar innan mitt lopp. Jag är så otroligt glad att jag inte kom med. Att med endast ett 6-timmarslopp i benen kliva in i ett VM på 100km känns inte optimalt. Detta har jag fått ännu mer förståelse i efter att själv sprungit 100km. 6 timmar finns inte längre som kvaltävling vilket jag anser är bra. Mitt andra lopp var Lidingö Ultra 50km. Hade ingen bra känsla innan start men gjorde ett av mina bästa lopp. 3.49 och nytt banrekord. Återhämtningen var kanon och jag var ute och sprang med lätta ben dagen efter. Sedan var det Stockholm Marathon som 2012 kanske inte gav ett rättvist resultat på grund av kyla, regn och vind. Har aldrig varit så kall och jag förstår att många bröt. Jag är dock jättenöjd som tog mig i mål på en 6e plats i SM på 2.58. Två veckor efter maran sprang jag första sträckan på indalsledenloppet. En stafett som blivit till en tradition. Var nog 11 år när jag sprang första gången. 10.7 var sträckan och jag klockade av 10km på 37.30. Grymt nöjd att jag fått lite snabbhet utan att ha tränat några intervaller :), men det var mitt enda korta lopp denna säsong. Sedan var det då dags för mitt stora mål, SM 100km i Adak. Detta var en tragisk historia med försenat natttåg och matförgifning. 10 ggr på toa och en spya gjorde att jag fick kliva av vid 70km. Banan i Adak är rätt lätt och passade mig bra men jag gick helt tom på energi. Ack den som ger sig. Anmälde mig till Skövde Ultrafestival 100 km som går runt en 400 metersbana. Ägnade semestern åt träning och fokus på Skövde. Denna gång skulle allt göras rätt. Bestämde mig innan start att vad som än händer bryter jag inte. Under dessa 250 varv hände det mycket, både fysiskt och känslomässigt. Dock tog jag min distans från 6-timmars här i mitt 100km då jag passerade vid 6 timmar en bit över 74.8km. Sista biten var tung och ett parerande mellan alla andra trötta löpare som kämpade tappert. I mål var jag på 8.15. Dock var min prestation ingenting i jämförelse med de som sprang i 48 timmar. När slutsignalen gick för dessa fantastiska människor som snurrat runt varv efter varv på denna 400 metersvana grät jag. Jag blev så känslosam. Bragden de gjorde är så otroligt imponerande. Att springa på en 400 metersbana gjorde sitt för kroppen och all kurvlöpning satte sina spår. Underlaget bara som fast fötterna och jag fattar nu varför bana är till för snabba lopp :). Detta var mitt sista lopp under 2012. Agerade farthållare på Stockholm halvmarathon och Lidingöloppet.
Bästa loppet 2012: Samtliga, både bra och dåliga. Allt är av lärdom. Bästa passet 2012: Det var rätt många men de två bästa var dels när jag sprang en 25km tröskel efter en hård träningsvecka med en snittfart på 4.06/km. Detta pass gav mig självförtroende inför Stockholm Marathon. Det andra passet var 2*5000 m på bana med 2 min vila. Denna dag minns jag att jag var så trött och det kändes inte alls roligt att genomföra detta pass själv. Sprang första 5000 på ca 19.30 och den andra på 18.26. Jättenöjd var jag. Mest känslosamma Hur jag bölade i Skövde när Jan-Erik Ramström gjorde den mest fantastiska prestationen under 48-timmars i Skövde. En fantastisk person och bra förebild. I mina ögon är du en stjärna. Det bästa med 2012 2012 var som sagt för min del en bra säsong, och bland det bästa var att jag träffade Kajsa Berg som har blivit en väldigt god vän. Kajsa som tog guld på EM och silver i VM 100km detta år. Jag hoppas på att hon försvarar detta även i år. Hon är nog den mest ödmjuka person jag träffat och hoppas att hon ska uppmärksammas mer för sina prestationer. Vad tar jag då med mig in i 2013? Jag lärde mig mycket under förra säsongen och vilka krav som ställs på kroppen för att klara de hårda påfrestningarna. Jag är fortfarande väldigt oerfaren på distansen men är inte rädd för att pressa min kropp. Jag lyssnar och lär av de som hållit på ett tag och ska försöka hålla samma fina kontinuitet i träningen som 2011/2012. Mitt största mål är att bygga upp kroppen för att hålla mot belastningen och ge kroppen tid att anpassa sig. Jag ska äta bra, vila när det behövs, sova ordentligt, undvika alkohol och utekvällar. ( Vilket jag i och för sig gjort det senaste året)!! Sen får vi se vad det blir :) |
Bloggare
Jag heter Sophia Sundberg är idrottsnutritionist och löptränare. Tränar och tävlar på Ultradistanserna. Här kan du följa min blogg. Arkiv
March 2022
Kategorier
All
|