Springa kan jag långt, länge och hårt. Jag kan pressa mig och utmana för att få ut så mycket som det bara går av varje pass. Väljer gärna motvind framför med vind och regn före solsken. Stressar kroppen med svårsmält mat direkt före träning för att träna på smärtan. Allt för att öva kroppen på situationer som faktiskt kan uppstå under tävlingssammanhang, Tokiga ideér som går från tanke till praktiskt utförande och triggar till mer och mer. Ja, här finns inga hinder utan det är bara att göra. Alla tunga, lätta, smärtsamma och sköna perioder är lärorika på olika sätt och det som formar mig till en bättre Ultralöpare. MEN, när jag kommer till styrkan, och framförallt bålstyrkan så brister min disciplin. Att ta mig till gymmet, pressa mig i varje övning, fungerar inte för mig. Jag ger upp! Förbannad lämnar jag gymmet varje gång och säger till mig själv nästa gång, då ska jag köra hårt. Men nästa gång är det samma sak, ligger där på mattan och längtar hem. Jag behöver någon som plågar mig med övningar, är hård och inte ger mig den minsta möjlighet att ge upp. Därför har jag bokat en PT med expertområde på kampsport,boxning, hård coreträning och explosiv styrka. En kille med erfarenhet som jag hoppas ska piska igång mig. Så i morgon klockan 9.00 ska jag dit och det ska bli spännande om han kan tvinga igång denna lata kropp :).
0 Comments
I onsdags var det då dags att träffa mina adepter för första gången. Spännande att se hur det skulle gå och om de skulle vara nöjda. Löpargruppen som ska vara under 5 veckor där vi vid varje tillfälle går igenom en träningsform, löpteknik och styrka. Denna onsdag var det backteknik som stod på schemat. Gick ner vid 18 till lokalen och förberedde mappar till deltagarna med information, en kostregistrering och rabatt hos runnerscorner.se. Eftersom jag även är kostrådgivare bjöds det på återhämtningsmål bestående av juice, blandade nötter och banan. Vid 18.30 dök tre tjejer upp (killen som ska delta kommer först nästa onsdag). Gruppen består alltså av 4 deltagare där syftet med en liten grupp är att kunna ge en massa individuella tips, vilket verkade vara uppskattat. Det blev snabbt en härlig stämning och vi joggade ner till Hagaparken där vi gick igenom grundläggande löpteknik och rörlighetsövningar. Efter det joggade vi bort mot den backen vi skulle springa i. Efter två stegringslopp gick vi igenom teknik och praktiserade det i backen. Efter 4 backintervaller stannade vi till och gick igenom teknik i utförslöpning som ofta glöms bort. Det kan vara lite läskigt i början att våga släppa på utför men tjejerna fixade det galant. Totalt 8 backintervaller gjorde vi innan vi joggade tillbaka till Hälsingegaten. Fick i oss lite återhämtningsfika innan det var dags för styrkeövningar med fokus på bålen. Plankan, höftlyft och ryggövningar varvades med fotstyrka och stretch. Innan vi tog farväl gick vi igenom den kostregistrering deltagarna ska få göra för att få individuella tips som ska optimera deras träningsresultat. Det var en rolig kväll och jag är så glad att de ville komma och springa med mig. Löpargrupp var verkligen en hit och att kunna ge ett paket med både löpträning och kost känns som ett bra upplägg. Enbart löpträning ger tyvärr inte samtliga pusselbitar. Jag längtar redan tills nästa onsdag och få träffa dessa härliga och positiva tjejer igen. Ni gav mig så mycket inspiration och jag somnade med ett leende på läpparna. Ni var så duktiga och vi har en rolig månad framför oss. Återhämtningsmålet är en av de viktigaste delarna under träningen! Under maj månad planerar jag att ha en ytterligare löpargrupp med fokus på att optimera träningen inför Acics Stockholm Marathon den 1/6. Upplägget är liknande som denna grupp men med fokus på tävlingen. 4-5 träningspass, teknik, styrka, kostråd för både träning och uppladdning inför loppet, samt individuella tips. Gruppen riktar sig till den som är en mer erfaren löpare och bör klara marathon på 3.20 eller snabbare. Information kommer under nästa vecka. För intresseanmälan går det bra att skicka ett mail till: [email protected] Ta chansen att toppa formen under de sista veckorna inför årets kraftprov! - Man kan tjäna mycket tid om man kan hitta rätt teknik och få rätt flyt i backlöpningen, säger Anders Szalkai.
- Små, små, korta, korta steg med knälyft, säger Micke Sjöblom Backträning är en träningsform som jag alltid gillat. Då jag inte är ett fan av styrketräning har jag svårt att motivera mig till att stå och pumpa med en skivstång på axlarna eller sitta i maskiner som enbart isolerar vissa muskelgrupper. Löpning är en utomhussport och ska därför i det stora hela även bedrivas utomhus. Jag har som många tidigare haft fokus på att ta mig uppför backarna så snabbt som möjligt. Ungefär som när man ser ett ungdomslag i hockey där det handlar mer om prestige än teknik. Att hitta den brantaste backen och sedan springa med stora steg och all kraft kroppen förmår till toppen för att sedan vara så slut att passet därmed är avklarat. Effektiv? Näe.. Det var när jag började springa igen 2009 som jag förstod det egentliga syftet med backträning. Varför backträning? "Backlöpning är det mest naturliga sättet att få upp löpstyrkan. Maskinerna på gymmet arbetar med isolerade muskelgrupper. Inget kan hjälpa löpningen lika mycket som…löpning! Då får alla muskelgrupper samordna sitt arbete och hjälpa till att bära hela kroppsvikten.. Backarna kräver att kroppens tyngdpunkt lyfts i varje steg". Vad leder det till? Förhöjd muskelstyrka, i synnerhet i quadriceps, starkare och mer elastiska senor och ligament, utökad steglängd och -frekvens, högre knälyft, bättre löpekonomi, tuffare psyke. Allt som allt en starkare grund att bygga all annan träning på. Sedan 2009 följer backträning med under hela året i min träningskalender. Mycket för styrkan och tekniken, men även mentalt. Att backträningen har gett mig mycket märkte jag faktiskt under helgens Skövde 6-timmar där det finns en backe som till en början inte känns så brant, men efter en 50 varv kallas den enligt många för "mördarbacken". Från start till mål tänker jag på Szalkai- och Mickes ord, kortar ner stegen men bibehåller frekvensen. Samtidigt ser jag löpare omkring mig som susar förbi med långa stora kliv. Jag blir varvad av tre grabbar men håller hela tiden min plan. Under mina 6-timmar blir jag aldrig stum eller uttröttad av backen som passerades över 75 gånger. Inte heller utför då jag försöker att böja mig framåt och se till att foten landar under kroppen. Detta gör att jag inte bromsar mig själv vilket också kräver mycket energi. Övriga som låg före förbrukade så mycket energi att de tappade mycket efter halva loppet och i slutet var jag förbi med över 3 kilometer. I morgon startar min löpargrupp där vi ska fokusera på just backe och teknik. Hur man sparar energi både uppför och utför. Jag ser fram emot detta och hoppas vi kommer att ha en rolig månad framför oss! I fredags var det dags att åter igen bege mig till Skövde för att springa 6-timmars som förra året även var min ultradebut. Jag hade även lyckats övertala Pär att ställa upp, trots en vecka efter hans fantastiska vasalopp. Vi tog tåget ner som så praktiskt stannar med kort gångavstånd till Hotell Prisma. Vi checkade in, mötte upp Thomas Didriksson (som även han hade ultradebut) och gick ett varv på banan. "mördarbacken" låg på mångas läppar, backen som skulle springa många gånger. Ja, skövde är nog klassat som ett tuffare 6-timmarslopp med sin kuperade väg. Efter ett varv runt denna med tekniksnack var det dags för traditionsenlig kladdkaka med vispgrädde. Den här backen varvades mer än 75 ggr Självklart var kladdkakan med på resan. Visp var medplockad och skål lånades i receptionen :). Somnade sedan rätt tidigt och kände mig lugn och förväntansfull. Lördagsmorgonen bjöds på sol och en god frukostbuffé. Tog det lugnt och gick ut mot starten en kvart innan loppet startade. Planen var att springa i ett lugnt tempo. Så var klockan 10.00 och startskottet går. Fyra grabbar drog snabbt iväg, medan jag lade mig på ca 4.35/fart vilket jag tänkt. Ingen idé att stressa då det ändå är 6 timmar som ska springas. Pär låg med i början men släppte efter 40 min. Pär innan start. Kläder från Pearl Izumi och runnerscorner.se Första timmen gick fort. Vinden var jobbig och kall, men det var ju lika för alla. Efter 90 min fick jag ont i ljumsken, som jag alltid får när det är motvind. Bad Reima att plocka fram mitt linement som jag stannade och drog på två rejäla lager på ljumsken innan jag fortsatte. Fick direkt håll men visste att det skulle släppa längre in i loppet. Efter 2 timma och 30 min släppte allt och jag bara sprang. Det kändes lätt och blev aldrig trött. Stannade var tredje varv och stod stilla och drack. Tiden rullade på. Pär hade dock problem med kramper i magen och jag såg hur han led. Men den kämpe som han är körde han på :). Thomas Didriksson sprang jämnt och bra och var glad och positiv hela vägen. Foto: Thomas Frykenmo (lånad bild). Kläder från Pearl Izumi och runnerscorner.se Vid 5 timmar höll jag fortfarande jämn fart och kände mig pigg i både skallen och kroppen. När slutsignalen löd stannade jag på 77.632 meter (snitt 4.38/km) och var inte direkt trött. Självklart känns det att man sprungit i 6 timmar men det fanns krafter kvar att hålla på ett tag till. Fick veta att jag blev totalsegrare då grabbarna som sprang fort i början inte orkade hålla. Pär sprang strax över 68km, vilket är fantastiskt med hans få löppass under vintern och första tävling över 10 km :). Härligast var att han direkt efter målgång sa bestämt " Nästa gång ska jag springa över 70km", vilket han garanterat kommer att göra. Är så glad att han gillade utmaningen att springa i 6 timmar och hoppas att en ultralöpare är väckt i honom. Thomas Didriksson slog sitt mål på 50km och krossade det med över 59km. Välkommen in i Ultrafamiljen :). Idag måndag känner jag mig faktiskt återhämtad och är beredd att ge mig ut på banan igen :). Nu är det ju dags att börja ladda för nästa äventyr. Detta visade min klocka vid målgång. Prisutdelning på Prisma Hotell. Sophia Sundberg, Viktoria Borg och Torill Fonn Äntligen fredag! Morgonen börjar med brödbak, potatiskok och pannbiffstekande. Jag verkligen längtar efter att sätta mig på tåget mot Skövde. Det är en sådan härlig känsla att inte känna press. Detta är bara ett träningspass inför aprils äventyr så ha inga förväntningar på att jag springer för fullt. Igår hakade jag på den nya skotrenden och investerade i ett par adidas boost. Som vanligt innan ett lopp köper jag ett par nya skor, och alltid adidas aegis. Tyvärr hade dessa inte kommit in till löplabbet ännu. Andreas som jobbar där och är den person jag lägger mitt förtroende hos tipsade om att gå till adidasbutiken och testa dessa boost. Gick dit och fick prova en i alldeles för stor storlek. De kändes ok och jag ville självklart testa i rätt storlek. Fick veta att de skulle komma in EN i rätt size under morgondagen. Självklart kunde de inte lägga undan så jag var på plats 09.55 i går morse. Först in fick jag prova en i US 6. och vilken känsla haha. Jag bara måste ha. Det måste ju funnits en mening ;). Dessutom fick jag höra att topp tre i Tokyo Marathon sprang i boost, så de måste vara bra. Ska strax ut och provspringa och känna feeling (förhoppningsvis). Sedan är det dags att packa. Har sett att det blir minusgrader och vind så det gäller att ta med rätt saker. Självklart åker kladdkaka och grädde med. Pär tyckte att vi packar ner elvispen så vi kan vispa på rummet. Hoppas det fungerar nu! Lokaltidningen västerort uppmärksammade under tisdagen Ultralöpning. Lite förvrängning dock i texten haha. Kan meddela att jag inte springer 4 timmar varje vecka och jag har andra intressen än att enbart plocka bär i skogen. Jag har heller aldrig någonsin ritat en fjäril :). Annars stämde det väl rätt bra ;)
Snart har två veckor gått sedan Kiel Marathon och på lördag är det dags för nästa utmaning, Skövde 6-timmars. Skövde 6-timmars som förra året var min ultradebut och som tog mig klivet över marathontröskeln. 1200-metersbanan som kom att varvas 72 ggr gav mig mersmak. Nu var det då dags igen, men med lite andra tankar än sist. Förra året laddade jag i två veckor och försökte göra allt rätt. Det fanns en rädsla och respekt för tiden, samtidigt som det fanns förväntan och spänning. I år är det lite annorlunda. Jag känner ingen rädsla för att springa i 6-timmar men känner ändå stor respekt för allt som kan hända. Jag laddar inte denna gång utan har varit i full träning hela vägen fram. Jag har alltså inga ambitioner att springa längre än förra gången utan ser detta enbart som träning inför kommande 100km-lopp. Kan inte tänka mig ett bättre träningspass än att cirkulera runt denna kuperade runda tillsammans med övriga glada och duktiga ultralöpare som precis som jag ser fram emot en härlig upplevelse i ett väl arrangerat lopp. Min kära sambo ska även göra ultradebut, vilket blir spännande. Jag hoppas att även han ska få mersmak och vilja utmana sig själv även i framtiden.
Jag ser även fram emot alla som jag träffade förra året och som gjorde Skövde till en minnesvärd upplevelse. Jag längtar även till fantastisk frukostbuffé och när Reima meddelar att det är 5 minuter kvar (det är det absolut bästa ;). Jag går in utan mål, förberedelse och press att klara en viss distans. Jag ska ha roligt :) Förra måndagen var jag inbjuden till Women Wellness i Uppsala. Ett gym enbart för kvinnor där allt från styrketräning till löpargrupper erbjuds för deras kunder. Jag blev väldigt imponerad av den trevliga stämning som jag kände så fort jag klev innanför dörren, och jag fick ett trevligt bemötande. Lokalerna var fräscha och ljusa med mycket utrymme. Alla som tecknar medlemskap får dessutom en PT som följer upp under längre tid. Ja jag har inte sett många gym som är så välskötta. Jag kom dit tillsammans med Katarina Bergstrand från tunnasulor.se. Katarina skulle visa barfotaskor och jag fick äran att inspirationsföreläsa om löpning, samt prata lite löpteknik. Det fanns även en kille på plats som gjorde löpanalyser till de som ville. Jag pratade vid två tillfällen och berättade om varför jag började springa och hur jag kom in på ultralöpning. Berättade om vikten av löpteknik och visade lite övningar. Det var jätteroligt! Provade även jag ett par barfotaskor som passade min typ av träning och jag gillade dem starkt :). Tror stenhårt på att de stärker fötterna och ger foten möjlighet att arbeta med alla små muskler som i en löpsko ligger väl paketerade. Dock gäller det ju att vänja kroppen och man bör därför börja försiktigt. Kan tänka mig vilken känsla det måste vara att springa med dem i skogen, vilken närvaro av naturen :). Ska prova i sommar.
Fick ett fint mail av Women Wellnes i veckan: "Hej Sophia! Hoppas att du mår bra och att det kändes bra när du var på WW förra måndagen! Ville bara tala om att jag har fått höra många positiva kommentarer om dina föreläsningar, och det enda som egentligen folk tyckte var synd var ju att det var så kort!! De hade gärna hört mer om dig och din resa och blivit mer inspirerande samt hört mer om de bra övningstipsen du gav!! Många var väldigt inspirerade och blev sugna på löpningen än mer! :) Stor risk finns i framtiden att vi kontaktar dig igen för något liknande, men då kanske lite längre föreläsning! Tack för senast och ha en fin start på våren nu!" Gå gärna in och läs om Women Wellness på http://www.womenswellness.se/ Kika även på skor på www.tunnasulor.se Är överraskad hur bra jag återhämtat mig sedan maran förra helgen. Har kört på som vanligt denna vecka och skrapade ihop 91km fre-söndag. I fredags blev det 30km på löpband med en 40 min fartökning. Dock inte så snabbt men det kändes bra. Lördag morgon tog jag pendeln ut till Rönninge för ett fartlekspass med Kajsa. Väderförhållandena var väl inte de bästa och det var väldigt halt. Vi sprang 20km kuperad terräng med rejäla backar (ca18st) där vi tog i samtliga motlut. Vid 20km körde vi 5*1 min backträning i en mini slalombacke (fruktansvärt jobbigt). Avslutade med ca 6 km innan vi var tillbaka hos Kajsa. När jag kom hem igår var jag helt slut och låg i soffan från 16 tills jag somnade 21.30. Tänkte hur ska det gå under söndagens TSM-pass. Rätt sliten sprang jag iväg mot stadion med siktet inställt på 35km. Men som vanligt när jag kommer in på stadion och möts av denna positiva energi som bara sprider sig runt omkring, kände jag mig helt plötsligt pigg. Vi sprang i väg för att ge oss ut på det andra varvet av Stockholm Marathonbanan och tempot låg på mellan 4.30 till 4.40. Efter 20 var vi nere mot 4.20-4.25. Men det bara flöt på. Efter 29km i trevligt sällskap joggade jag hem och skrapade ihop 35km och mitt mål för denna helg. Att sedan komma hem och se Pär göra en fantastisk prestation i årets vasalopp för att sedan toppa med Johan Olssons Bragd i 5-milen under VM var dagen förgylld.
Nu ser jag fram emot en arbetsvecka med Kostrådgivningar, löparcoachingar och att inleda mitt nya samarbete med Runners at work, www.runnersatwork.se. Marathon.se´s nya satsning att erbjuda företag löpträning och föreläsningar. Jag har fått äran att hålla i kostföreläsning och agera tränare. Spännande! Höjdpunkten denna vecka var dock min kära adepts SMS som löd "Nu vet jag vad jag vill och behöver din hjälp ;). Efter Stockholm Marathon blir det Sthlm Ultra 100 km! Låååångsamt. Är det möjligt? Jag vill!!!!!". Ja vad har jag att sätta emot haha. Denna fantastiska löpare har gjort framsteg som få kan göra sedan 1 år tillbaka och hon har en fantastisk envishet. Mitt svar är: Självklart ska jag hjälpa dig och du kommer att klara det galant. Du har en ultralöpare i dig, det vet jag ;). Nu väntar jag på min kära Pär som kommer vid 20 i kväll. Kladdkaka med vispgrädde serveras som tradition på söndagar :) |
Bloggare
Jag heter Sophia Sundberg är idrottsnutritionist och löptränare. Tränar och tävlar på Ultradistanserna. Här kan du följa min blogg. Arkiv
March 2022
Kategorier
All
|