Solen sken och jag var laddad för mitt 15km tröskelpass. Vad kunde gå fel? termometern visade på 12 grader och efter gårdagens vila ville benen springa. Tanken var uppvärmning 20 minuter för att sedan springa 15km i 4-4.05/fart. I början gick allt enligt plan, nerför valhallavägen och ut mot lindarängsvägen. Låg på 4.02 och det kändes behagligt. Sväger ner mot djurgården och möts av vinden from hell. Kanske egentligen inte så hemsk men när jag vill köra en behaglig tröskel var det hemskt. Helt plötsligt låg jag på 4.06 och sedan 4.08 och nu var det inte så behagligt längre. Men med min skalle som plågar mig fysiskt sa att jag skulle köra på. Tunga steg och flåsande rundade jag djurgården och sprang upp mot gärdet. Hade nu sprungit 13 km. Och där uppenbarade sig samma härliga motstånd som stockholm marathon 2012. JAG KOM INGENVART!!! När nu kilometern låg på 4.12 konstaterade jag att jag stppade. Alltså en kilometer före min plan. Jag som aldrig bryter för lite motgång, men såhär en vecka innan EM vill jag att löpningen ska kännas lustfylld och inte som en vägg att kämpa emot. Det har jag gjort så det räcker på träning. Så ja, hör och häpna, Sophia bröt sitt pass med 1000 meter kvar och joggade snällt hem. Men för att se det från den ljusa sidan sprang jag trots allt 14 km och 23km totalt. Nu ska jag byta om till gymkläder och träffa världens bästa PT som ska plåga mig tills jag faller ihop. Vilken härlig lördag eller hur ;)
Jag kan varmt rekommendera http://www.nordicpt.se/ och http://www.nordicpt.se/medarbetare/faisal-boye Faisal är grym på det han gör och har hjälpt mig otroligt mycket. Tanken var att gå en gång men nu går jag regelbundet. Slut på depp och istället pepp med Faisal som har lärt hur man tar sig an
0 Comments
Träningsmässigt så ska jag nu vara redo, gjort allt jag kan göra. Förr förra veckans helg var brutal med min 2 timmarströskel runt en tre kilometersbana i en fart mellan 4.25-4.00 för att sedan direkt efter köra backe 8*25 sekunder max (eller det jag fick ut), stapplade hem med totalt 32km i benen. Äta vila sova, ja så såg följande lördag ut. Upp tidigt söndag, hade som vanligt laddat med efterrätt, naturgodis och yoghurt med banan russin och nötter innan läggdags. Klockan ringde 07.00 och jag åt en rejäl frukost (ca 1500kcal). Och 9.00 var jag iväg på mitt 5 timmars löppass. Låg på cirka 4.40-4.45 de första 3 timmarna och 10 minutrarna där jag gjorde en 30 min fartökning (cirka 4.20fart) för att sedan återgå till normalt tempo. Stannade till på Zeven eleven och köpte en cola då jag kände mig något snurrig i huvudet. Drack det jag fick i mig och sprang sedan iväg med flaskan i handen. Efter 4 timmar och 30 min fick jag ny energi och kunde avsluta passet bra. Ja det var den sista tunga träningshelg. Måndagen vilade jag och tisdag blev det tröskel. Onsdag morgonjogg 20 km och sedan löpargruppen på kvällen där det var fartlek på schemat. Torsdag var det snabbdistans med TSM och som vanligt sprang de för fort i början så jag lade mig i en fart jag lyckades hålla hela vägen. Strax över 28 minuter så jag är nöjd. Fredag blev det morgonjogg 75 minuter och sedan tröskel 45 minuter efter jobbet.
Förra helgen blev träningen sådär i och med att jag höll i en löptränarutbildning i Sätra. Kunde dock smita ifrån och köra 1000 meter, 800 meter, 600 meter, 400 meter och 200 meter för att sedan köra 3000 meter. Jobbigt då jag aldrig springer på bana och det var rätt emsamt. Trots det var jag bara två sekunder från mitt pers på 3000 meter :). Söndagen var det praktiska övningar med gruppen och föreläsningar så jag var helt slut. Långpasset blev hem från sätra vilket blev ca 15km. Måndag vilande jag då jag kände att träningen inte skulle ge mig något alls. Tisdag däremot fick jag köra med studenternas på stadion som var riktigt roligt 2* 800m, 1000m och 1200 meter samt en 1000 meter på slutet. Kul med fart i benen. Onsdab blev det 20km morgonjogg och sedan långpass 80 minuter med löpargruppen på kvällen. Torsdag skulle jag testa tävlingskläderna och stack ner på gymet. Sprang en stege på 9,8,7,6,5,4 minuter med 1 min vila. Sedan 15 min i förväntad tävlingsfart. Kändes ok! Idag vilar jag (helt sjukt har aldrig vilat så mycket som denna månad!). Laddar för en bra helg med långtröskel i morgon och TSM 34 km på söndag. Sedan då nästa vecka: Måndag lätt distans, fotvård och massage Tisdag: Träffa Sven-Åke och köra ett distanspass Osdag: Tröskelträning, benahndling och två kunder. Föreläsning om mentalträning Torsdag: Bye bye Sverige och hello France :) Fredag: ca 8km jogg med stegringar Lördag: RACEDAY!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Kost: Har sedan en månad tillbaka smygit in lite extra fett i maten, största källa nötter och grädde- Nu går jag mot sista veckan och ja undefär detta är planeringen: Frukost: 4dl fet naturell yoghurt, banan, russin, nötter och müsli, mitt energibröd med ägg och kaviar/majonäs, rödbetsjuice, magnesium, resorb och D-vitamin och juice Mellanmål: keso eller yoghurt med nötter och müsli Lunch: Näringsrik mat innehållande samtliga näringsämnen och juice Mellanmål: Som tidigare (kanske någon ändring Middag: Näringsrik mat innehållande samtliga näringsämnen och juice Efterrätt: Kladdkaka med vispgrädde, eller något annat bara det är grädde till ;) Kvällsmål: Yoghurt, müsli, valnötter och en hård smörgås med smör och ost, magnesium och resorb Kommer att smyga in extra valnötter så mycket jag kan! Kommer att ta med egen mat till Frankrike då jag är rädd efter matförgiftningen i Adak. Och ja kladdkakan ska med ;) Vad jag dricker uder loppet kommer att vara : resorb, cocacola, juice, sportdryck, vatten och enervit liquid. Kanske att jag äter någon bars. Det börjar kännas nu kan jag lova, men det är mer av det positiva slaget. Träningen har flytet på och jag känner att jag gjort allt jag kan göra. Självklart är man väl aldrig helt nöjd och tänker att man kunde tränat lite till eller kanske vilat mer. Men jag ser mig fortfarande som nybörjare och detta ska bli en spännande resa där jag hoppas ta med mig många erfarenheter, både positiva och negativa som jag kan ha användning av inför framtida tävlingar. Det viktigaste är att trots hur trött jag blir, hur ont det kommer att göra, när benen bara vill vika sig, jag vill gråta av smärta och utmaning är det det viktigaste att ALDRIG TAPPA FOKUS PÅ UPPGIFTEN!! Gör jag det blir frestelsen för stor att vika ner sig. Det är ju detta jag tränat för och därför ska jag stå ut med allt som kan hända under ett 100km lopp. Det är trots allt bara X antal timmar av resten av mitt liv, och jag vet att när jag passerar mållinjen är all smärta, träning, tårar värt det. Ibland får jag höra att det finns ju många tjejer i sverige som slår mig på marathon, och ja det är sant. Där har jag ärligt talat ingen chans. Mitt mål i år är 2.52 och det placerar mig inte direkt på topp. Vissa påpekar att då dessa är så pass mycket snabbare än mig på Marathon borde lätt slå mig på 100km, men jag är inte riktigt säker på det. Det är ju helt olika saker att träna inför och man blir bra på det man tränar. Det är så mycket andra fysiska och psykiska mekanismer som spökar i kroppen som du aldrig upplever under ett marathonlopp. Dessutom tror jag att man behöver några år på sig för att bli riktigt bra och anpassa kroppen till de påfrestningar ultra bär med sig. Jag har mina föreblider som jag följer och lyssnar till deras fantastiska historier som för mig än så länge är overkliga, långt bortom min kunskap och kapacitet. Jonas Buud, Rune Larsson, Reima Hartikainen och Jan-Erik Ramström är fyra personer som jag följer, lyssnar på och suger in deras kloka ord och erfarenheter. Jag tror dessa personer går bort från allt vad vetenskap visar och går sin egen väg med glädjen till att springa, vilket är fantastiskt! Hittade en runners world-tidning från november förra året där Rune hade skrivit en fantastisk artikel från Skövde Ultrafestival. Jag fastnade extra mycket av slutet där det stod Långsamma kroniska underpresterare? Som sagt att testa sina gränser och se vad man klarar är en
fantastisk känsla. Nu tävlar ju jag på ”sprint” Ultra ;), men efter mitt 100km i Skövde 250 varv på löparbanan i somras känner jag ännu större respekt för dessa riktiga ultralöpare och deras bragder. Jag vet inte vad som händer i Frankrike, men en sak vet jag och det är att jag ska kämpa tills jag stupar. Kanske är min ända chans att få ta del av något så stort som detta. Som sagt FOKUS PÅ UPPGIFTEN och inget annat. Finns inget att klaga på. En behaglig resa vet jag ju att det inte kommer att bli så det är bara att hitta styra min mentala karta att hitta vägar runt dessa svackor och springa vidare. Herregud, det är ett EM och jag har fått äran att delta. Då finns det inget annat än att kriga för din placering! Eller hur ;) Jag har ju sedan 1 1/2 år tillbaka ingått i Upplands nätverk för idrottsnutrition, vilket har varit väldigt lärorikt. Jag har vid ett flertal tillfällen besökt olika idrottsföreningar och föreläst om kost för prestation samt berättat det helvete jag genomgick under min tid med ortirexi, som för min del höll på att ödelägga hela min löparkarriär. Jag har pratat från undgomar 12 år upp till elitidrottare och fått positiv feedback på mina upplägg. Nu har jag via detta fått chansen att under en längre tid följa Väsby simklubb och arlandagymnasiet där jag ska arbeta aktivit med ungdomarna för att de tillsammans med sin träning få en bra balans och kunna prestera så bra som det bara går. Genom kostregistreringar och olika föreläsningar med praktiska övningar hoppas jag kunna hjälpa ungdomarna att få förståelsen i att prestation inte enbart handlar om träning utan att det är betydligt fler pusselbitar som måste falla på plats för att man ska nå sitt tak av maxprestation. Jag ser detta som en fantastisk utmaning och det ska bli roligt att följa dessa långsiktigt. A
Tidigare skrev jag om bristande tro på mig själv och andra negativa tankar. Vissa finns kvar men denna dag har gett mig ny energi. Fina ord från mina adepter, Riktigt peppande från Anders Szalkai som gav mig ett mer positivt tänkande och tips på träningstänk den sista tiden, Thomas Melén som ringde idag och peppade som bara den, och slutligen världens bästa Reima som, som vanligt gav kloka ord och delade med sig av sina fantastiska erfarenheter. Sprang glad iväg till en provträning med Studenternas som jag fick chansen att medverka på tack vare Clarence. Och jag måste säga att det var fantastiskt roligt!!!!! Vilket gäng och vilken stämning och energi. Körde tillsammans med några tjejer 2* 800, 1000 och 1200 meter med 200 meters joggvila. Serievila en minut. Avslutade med en till tusing. Första passet inne på stadion som äntligen är snöfri. Ja jag kan inte sluta le :). Stort tack till alla som gett mig så mycket positiv energi idag. Det behövde jag verkligen!!!!
Sen var det väldigt roligt att få EM-kläderna. Tänk att lilla jag får äran att representera dessa färger. Jag gör det med stolthet kan jag lova :). Inte mycket tid kvar nu ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!! Jag blir så trött på den bitterhet som cirkulerar i Sverige. Är vi verkligen så? Klagar på allt och känner en skön känsla av att förnedra andra? Helt ärligt! Vi är alla individer som tycker och tänker olika, och vi är inte alltid överrens i det vardagliga livet. Kost är och kommer alltid att vara ett laddat ämne där det finns många rätt och fel. Det mest rätta svaret är det som fungerar på varje individ där många saker ska tas hänsyn till. Jag är själv en person som lyssnar och lär av de som har kunskap och erfarenhet av olika saker. Jag tror inte att jag kan allt utan frågar när det är något jag undrar och visar respekt för mina medmänniskor. Som kostrådgivare är jag öppen för många idéer men har min egna filosofi jag följer. Mycket av egen erfarenhet och de studier jag hittar inom den senaste forskningen. Självklart gäller inte mina råd alla människor vilket jag respekterar fullt ut. Jag tycker att det är spännande att höra hur andras upplägg ser ut och hur det för dem har fungerat. Jag är ödmjuk och skulle aldrig förnedra eller vara elak mot en person som inte delar mina åsikter. Jag anser dessutom att om man är så säker på sin sak och aldrig kan tänka "outside the box" tyder på bristande kunskap i ämnet. Jag har läst kost och idrott i 5 år på universitetet och vidareutbildat mig under tre års tid. Träffat klienter av olika slag med olika allergier, olika tankar och mål. Har genom min breda kunskap kring de fysiologiska och metabola aspekter samt erfarenhet och uppdateringar kunnat hjälpa samtliga utifrån deras behov. Jag säger fortfarande inte att jag kan allt men jag anser att jag ska få respekt för det jag lärt mig. Precis som jag visar dig respekt. Bara för att man läst en artikel i aftonbladet är detta inte sanning. Eller sett en studie som är gjord på 12 personer under 2 veckor, detta ger verkligen inte en sann bild. När jag skrev att kolhydrater var en av idrottarens viktigaste energikälla fick jag av en (självklart anonym) person "din jävla LCFH-sektare", hmm, tar inte åt mig men det är så onödigt! Vi som jobbar med kost och människor hjälper otroligt många och är du inte intresserad och vet bättre själv håll det också för dig själv.
Ja att jag skriver detta är för att jag följer Petra Kindlund och hennes kostråd på marathonbloggen. Petra ger sunda och vetenskapliga råd som är generella och passar de flesta. Självklart inte alla vilket hon också poängterar. Petra har fått stått ut med riktigt elaka kommentarer. Till er som skriver dessa: VAD VILL NI FÅ UT MED DETTA???? Förnedra? håna? eller vad är problemet. Petra har säkerligen hjälpt många med sina råd och ni ska vara glada att det finns människor med kunskap som skriver och delar med sig. SKÄRPNING till er anonyma personer. Vill ni skapa debatt ta det med oss personligen eller håll det för dig själv. Till Petra Kindlund: Du gör ett superjobb både med kostråd och som löptränare. Du är glad och positiv och det märks att du brinner för det du gör. Vi är ju kollegor och vi håller ihop eller hur :). Jag hoppas vi möts snart och vem vet , kanske hittar på något roligt tillsammans. Även om löptränarutbildningen var superrolig att vara med och arrangera satte det sina spår i en mental trötthet. Att komma hem söndag kväll och sedan gå till jobbet 8.00 måndag var tungt. Kroppen kände sig skaplig även om det blev två dagar på löparbana i helgen (vilket jag aldrig tränar på) kände kroppen av det.
Tanken var att jag igår skulle springa 2 timmar lugn distans och jag förberedde allt jag behövde så jag kunde starta från jobbet. Men efter kloka råd från Clarence som är en duktig tränare i Studenternas valde jag att ta en hel vilodag. I stället åkte jag direkt hem käkade en lasange och hyrde the hobbit. Spenderade alltså kvällen i soffan. Underbart skönt. Dock hade jag planerat lite fel när det visade sig att filmen var ca 3 timmar så fråga mig inte vad den handlade om haha. I dag känns allting mycket bättre och suget att springa är tillbaka. Vilan i går gjorde stor nytta och hade jag trotsats kroppens signaler hade jag kanske brytits ner både fysiskt och mentalt. Jag måste medge att det kommande mästerskapet börjar kännas och tron på mig själv börjar svika. Tankar som inte riktigt går att styra börjar infinna sig som: Är jag verkligen bra? Platsar jag verkligen på ett EM? Har jag tränat tillräckligt?. Ja det snurrar rätt bra nu kan jag lova. Att knappt tagit ett löpsteg från slutet av agusti förra året till slutet av december kanske har betydelse, eller inte, vad vet jag? Men hur som helst så är jag ju en tjurskalle och kämpar varje meter. Matförgiftat i Adak och en rygg som gick sönder efter 90 minuter av ett 100km-lopp har lärt mig att springa på smärta. Kan det bli värre än så? Tror inte det. Nä nu måste jag peppa mig mentalt. Jag kan, jag vill, jag ska!!!! Vissa saker bara måste man ju göra. Idag ska jag hämta kläderna, kläderna jag aldrig trodde jag skulle jag skulle få bära, bara packa nere i källaren på svenska friidrottsförbundet. Sen frågan, hur ska jag träna nu??? mycket snurr som sagt! Dags att ta en breake och åka till Salov för en Nu ligger mitt kostråd nummer 2 uppe på www.marathon.se och www.stockholmultra.se
Hur ska du tänka med ditt energiintag under långvariga prestationer? Satt under lördagkvällen uppe ett tag och kikade igenom söndagens kostföreläsning jag skulle hålla. Jag använder ju aldrig samma material utan vill anpassa det så bra som möjligt för gruppen som ska lyssna.Denna helg bestod ju större delen av deltagarna av triathleter med ironmanmeriter, ultralöpare samt långdistanslöpare. Jag började därför som vanligt med grundläggande näringslära, pratade vitaminer och mineraler, klurade ut myter som idag står som trender i samhället. Pratade vätskebehov och dess funktion i kroppen. Tajmingen av när man äter vad och hur man klarar ett balansförhållande till alla olika aktiviteter man ska utföra. Deltagarna fick en uppgift att göra en dagsmeny för en tränande småbarnsmamma som jobbar heltid och under eftermiddagen skulle köra långintervaller. Syftet var att de skulle tänka rätt och att med bra livsmedel skapa bästa förutsättningar för att kunna optimera träningen på bästa sätt. Jag tror att många fick lite egna tankar att rulla. Deltagarna gjorde bra ifrån sig och fick till mellanmål, tillräckligt med vitaminer och mineraler samt alla näringsämnen. Efteråt pratade jag om hur man laddar för långvariga prestationer från en månad fram till dagen det gäller, samt för bästa återhämtning. Jag visade hur jag tänkte inför mitt kommande 100km-lopp och den största uppmärksamheten lades på mängden mat jag stoppar i mig. Ja tre timmar ägnade vi oss åt kost och återhämtning och jag kände att det gick bra. Efter lunch var det dags för gästspel av Josepf Beg. Joseph är naprapat och jobbar tillsammans med mig på Vasastan Elit & Motion. Josepf pratade om de vanligaste löparskadorna, hur vi känner igen den, kan stoppa i tid och om vi drabbas, hur vi på bästa sätt kan rehabilitera dem. Välsigt intressant! Sedan var det min tur igen för praktiskt pass. Tog med gruppen ut i det vackra vårvädret och nötade på med löpteknik. Måste säga att jag såg fina förbättringar sedan lördagen :). Sedan körde vi backteknik, både upp för och utför, samt i tävlingssammanhang. Superkul! Sedan var det då dags att avrunda och dela ut certifikaten för genomförd utbildning. Jag hoppas verkligen att vi kommer att stöta på varandra i fler sammanhang! Jag, Anna och Titti passade på att avnjuta solskenet ytterligare och sprang mot city från Sätra. Var faktiskt kortare än jag trodde, och tur var det då jag var helt slut!!! Inget långpass för min del utan lyssnade snällt på kroppen som sa "ta snabbaste vägen hem och lägg benen högt i soffläge", Hur skulle du lägga upp en dagsmeny för denna tjej? :) Nu har jag ansvarat för ett antal löptränarutbildningar här i Stockholm, men även Örebro och Umeå. Det är verkligen lika roligt varje gång och jag lär mig nya saker hela tiden. Denna helg består gruppen av cirka 70% triathleter som var sugna på att utveckla löpningen som för många inom sporten kan vara det tuffaste momentet. Det är ju inte direkt med pigga ben man springer iväg efter 3.8km simning och 18 mil löpning. Vi träffades 9.30 och jag presenterade kursen och lämnade sedan över ansvaret till Johan Ställberg som pratade om träningsplanering. Deltagarna fick även i grupper göra träningsprogram till olika individer med olika mål. Detta gav mycket. Själv passade jag på att träna inne i hallen under tiden. Med två veckor kvar till EM kan jag inte tillåta mig själv att vila en hel helg. Banpass är inte något jag brukar göra och jag är inte direkt förtjust i det och SPECIELLT inte på inomhusbana. Joggade 20 minuter och funderade på vad jag skulle köra. Körde ju snabbdistans i tors, långtröskel och PT-pass igår så kroppen var inte i bästa skick. Bestämde mig i alla fall att springa en stege på 1000-800-600-400 och 200 meter med 1 min vila. Hela tiden skulle jag springa fortare och jag kände mjölksyra när jag kom ner mot 400. Fy vad jobbigt det är att springa fort. Joggade sedan 5 minuter och tänkte att det här passet var lite lite och bestämde mig att testa 3000 meter på skoj. Mitt pers är 10.56 och jag sprang faktiskt på 10.58. Jag borde alltså kunna springa rätt ok på en tävling, med vila och motstånd så det var en positiv känsla för min de. Joggade ner och tog en snabb dusch för att åter anlända till utbildningen. På eftermiddagen pratades det fysiologi och träningsformer som vi sedan testade i praktiken. Rörlighet och mycket löpteknik innan vi gav oss på intervallerna. Deltagarna fick köra samma som mitt pass tidigare fast utan 3000 metern ;). Samtidigt de sprang, sprang jag på sidan och coachade gällande tekniken. Alla sprang jättebra och tog ut sig. Men vila vad är det ;)? Deltagarna fick direkt dela in sig i grupper och hitta på tre olika coreövningar som de sedan fick demonstrera för varandra. Jättebra och många nya tips att använda sig av. Efter det delade jag och Johan upp den i två grupper där jag körde en cirkel med funktionella övningar och Johan körde plyometrisk träning. Ja sedan var det slut. Tycker det var en lyckad dag och alla var på bra humör.
Ser fram emot morgondagen då jag ska prata kost och återhämtning, ge uppgifter och köra löpteknik, häckar och backträning. Sedan kommer även Joseph Beg och pratar skador. Spännande. Följer även TEC som pågår för fullt och i ledning har vi bästa Ann- |
Bloggare
Jag heter Sophia Sundberg är idrottsnutritionist och löptränare. Tränar och tävlar på Ultradistanserna. Här kan du följa min blogg. Arkiv
March 2022
Kategorier
All
|