En helkväll i löparanda!!!!
Alla ni som ska springa maran den 1.a juni! Vi ses väl på löplabbet ikväll?
En helkväll i löparanda!!!!
0 Comments
Idrott har under hela mitt liv varit en del av mig. Mamma och pappa var snabba på att få in mig i idrottsrörelsen och lät mig testa lite olika saker. Först var det dans vilket jag har ett minne ifrån. Det var när jag blev magsjuk och spydde ner hela golvet i danssalen där alla barnen skrattade åt mig. Danskarriären var därmed över. Nästa idrott var gymnastik. Jag minns att pappa följde med mig. Jag som var väldigt vild när jag var liten kunde inte sitta stilla som övriga barn och vänta, utan i stället hoppade jag runt på några stenar, ramlade och slog upp läppen. Min gympakarriär var snabbt över då jag fick ägna lektionen till att sitta på bänken. Som alla småtjejer ville jag vid 7 års ålder prova ridning. Trots mammas hästallergi fick jag börja på ridskola. Men det var inte min grej med allt runt omkring. Jag ville bara rida och inte allt pyssel som krävdes. Slutade med ridning och började med slalom. Det var väl ganska skoj men med min energi hade jag inte förmågan att stå i lift och vänta på att få åka så karriären där blev också den kort. En vild unge som aldrig kunde vara stilla, gick inte att ha med i lagidrotter då samarbete inte fanns på pappret. Ja vad skulle man göra. Då anmälde mamma mig till ortens skidklubb Alnö SK. Äntligen fick jag ut all min energi. På med ett par skidor och åk tills du tröttnar. Även här var löpning en stor del av träningen. Jag var med på skid- och löptävlingar och kom alltid sist eller som bäst näst sist. Kan fortfarande idag inte förstå hur mamma orkade åka med mig överallt för att se sin dotter alltid komma sist. Men jag är glad att hon gjorde. Jag hade ett fantastiskt stöd när det gällde idrotten. Vid 14 år slutade jag med längdskidor och började springa mer. Kom in på friidrottsgymnasiet i Sundsvall där jag hamnade i en supergrupp av medeldistanslöpare. Ida Nilsson som under gymnasietiden vann allt som gick, terräng SM, ungdomsfinnkampen osv. Erik Söderlund som gjorde tider under 2 minuter på 800 meter är än i dag mina närmsta vänner. Jag kom fortfarande sist på det mesta och efter en skada i två.an tappade jag helt lusten till att springa och hoppade av figet. 5 år utan löpning kom det att bli innan jag fick motivationen tillbaka. 5 år där otrorexin präglade min tillvaro och tog över mitt liv som en ond spiral. Dessa år skulle jag helst vilja radera men de kommer finnas kvar som en påminnelse om hur viktigt det är att ha en sund inställning till kost och träning och inte hamna ur balansförhållandet. Idag försöker jag hjälpa andra som drabbats av detta kontrollbehov och lära dem att hitta tillbaka till sig själva igen. Det är lätt att man ökar träningsdosen alltefter man presterar men glömmer att öka kostintaget därefter och pang, efter ett år på topp har man plötsligt dragit på sig en stressfraktur och den framgång som varit består nu av ett års rehad. Näe, vi måste tänka långsiktigt och inte leva här och nu. 2009 började jag springa smått igen, mycket med IFK Umeås Victoria Tegenfelt som är den som fick mig att älska löpning igen. Hårda piskninar ute på banan av Urban Auhrun gjorde också att jag började ta i och våga testa mina gränser. Er tackar jag. Utan er hade jag nog aldrig börjat igen. När jag flyttade ner under höstkanten till Stockholm hade jag inget boende eller jobb. Fick ett rum på löpargymnasiet och extraknäck att packa landslagskläder i källaren på svenska friidrottsförbundet. Där drömde jag att även jag skulle få springa i dessa men det skulle aldrig bli verklighet. Tävlade på 10000 meter och sprang för första gången under 40 minuter vilket var en fantastisk känsla. Och jag kände hur jag sakta blev en bättre löpare. Placerade mig på topp 20 på både halvmarathon och min första mara 2011. I detta läge bytte jag även klubb till Väsby IK där jag hade fått en bra relation till min nuvarande coach Sven-Åke Jåfs. Det jag gillar med honom är att han tycker det är bra att jag utmanar mig själv. Kör hårt när det känns bra och vilar när kroppen strejkar. Träningen har tagit en stor del av min tid och mycket har därför prioriterats bort. Jag har rensat bort saker och personer som tagit för mycket energi och skaffat nya kontakter som bara ger energi. Jag älskar att springa, och att springa länge vilket gjorde ultra till en naturlig övergång. Följer inget speciellt program utan kör det jag känner för. Nu har jag några ultralopp i benen. Både de som det gått sämre på och de som det gått bra på. De sämre tar jag med mig som lärdom till förbättringar och de som gått bra tar jag med mig som energi och motivation. Jag har aldrig varit bra och det har jag fått höra. När jag blev uttagen till EM i Frankrike kände jag att äntligen får jag visa er att jag kan. Det var ingen lätt resa ditt men när jag passerade mållinjen var det värt all smärta jag stått ut med. EM var stort och min 5.te plats är så mycket mer än jag trodde jag kunde prestera. Igår kom beskedet att jag är förhandsnominerad till VM 100km i Sydafrika den 26/10 i år. Tittar på bilden på friidrott.se och förstår först inte, sedan kommer tårarna. Jag har tagit mig från den som alltid kom sist, den som ingen trodde på, den som var illa sjuk i ortorexi och deppression, till en som lyckats uppnå sin dröm. Jag är ett bevis på att med stark vilja och tron på sig själv så kan vi alla lyckas uppnå det vi vill. Ingen kan stoppa oss förutom oss själva. Jag får idag även tacka mina föräldrar som trots kyliga vinterdagar stod brevid när jag gav mig ut i skidspåret och tröstade en ledsen Sophia som aldrig fick pris. Nu kommer träningen att läggas om. Bra kan bli bättre och jag ska ta med mig allt jag lärt mig under resans gång. Alla visdomsord från erfarna löpare. Och framför allt det som Peter Fredicsson sa till mig efter EM. Jag ska komma starkt i oktober och kämpa som bara den. Det är nu det börjar och jag har tagit mig från den som alltid kom sist till den som springer VM 100km. Målgång på tiden 7.53.21 och en 5te plats, samt lagsilver Nu är det till att ge allt.Hålla fokus på uppgiften och lyssna till "run through hell with a smile" Min löpargrupp "Formtopp Stockholm marathon" imponerade verkligen idag. Grabbar vars utveckling har varit fantastisk att följa. Tekniken sitter och vinnarskallarna har börjar komma fram. Tuffa intervaller har genomförts med ord från coachen "stannar ni så dödar jag er". Vem vågar stanna med sådana fraser skrikandes från sidan?. Smärta är något vi accepterat i det läget vi bestämmer oss för att springa ett marathon. För det är vad det handlar om. Att träna på att hantera denna smärta för att under loppet kunna plocka fram den lilla djävulen i oss som vågar utmana när smärtan infinner sig. Skratta åt den och trycka den åt sidan. Vi klarar alla det om vi tränar på det. För som sagt vill du inte känna smärta välj en annan idrott som dart eller golf. Nu närmar vi oss målet och jag tror starkt på mina adepter. På torsdag kör de milspåret för att få en bra indikation på hur vi ska lägga upp maran. Jag ska åt Michael agera farthållare då jag inte riktigt vet hur han ligger till i fart. Han underskattar sig själv i allafall, det fick jag bekräftelse på idag då han lätt sprang de första 20km för att sedan kunna öka under 20 minuter till att ligga på 3.58km. Tar jag fram min "otrevliga" sida som coach tror jag att jag kan pressa honom lite mer och ta sig över bekvämlighetströskeln och köra för blodsmak. Tävla är den bästa träningen och det är i dessa lägen vi lär oss vad våra fantastiska kroppar faktiskt klarar. Tänk vad glada ni blir när ni sätter pers efter pers, men varje gång under träning tänker ni att så där fort kommer jag aldrig kunna göra igen. Men det gör ni. Vi kan alltid bli bättre på det vi gör om vi har de rätta verktygen. Jag har försökt att ge mina adepter mer än bara träning. Den mentala biten är viktig. Det är skillnad att tänka "nej nu kommer västerbron, usch vad jobbigt, tänk om jag inte klarar det". Tänk i stället " yes äntligen en förändring i steget efter denna sega södermälarstrand. Nu utmanar jag backen, kortar ner stegen och höjer frekvensen. Och där väl uppe på toppen är det utför och en skön raka på norrmälarstrand". Hitta lösningar till alla problem och du kommer fixa loppet galant.
Ta chansen nu att på tisdag komma till löplabbet och pumpa Szalkai, Kent Claesson, Isabella Andersson, Dan Leijonberg och mig på allt du undrar över inför loppet. Vi svarar gärna på era frågor för att ni ska känna er trygga. Kom ihåg: 1. Nervositet är något bra 2. Västerbron är bara en liten kulle som går upp och sedan ner 3. Våga pressa dig och var inte rädd när det gör ont (för det gör det) 4. Visualisera dig själv när du springer in på stadion med armarna i luften och njuter 5. 30km är ingen vägg utan starten mot upploppet 6. Drick på varje station 7. Håll tekniken och hamna inte i en sittande position 8. Sjung " Just idag är jag stark, just idag mår jag bra, jag förs fram utav kraftiga vindar lalalalalaaa. Sedan kan du ju om du vill DU KAN; DU VILL DU SKA!!!!!!!!!! NJUT!!!!! Sedan januari i år har jag varit kostexpert för Stockholm Marathon, TSM och Stockholm Ultramarathon.
På www.marathon.se kan du nu läsa mina tips så här två veckor innan det stora kraftprovet! http://www.stockholmmarathon.se/start/content.cfm?Sec_ID=4234&Rac_ID=245&Lan_ID=1 Vanligtvis brukar lördagförmiddagar bestå av ett intervall- eller tröskelpass. Idag valde jag att göra något helt annat. Sprang bort till Erikdalsbadet för att vara med på Paulun´s Bootcamp där jag tidigare själv varit och hållit i ett pass. Idag var jag deltagare själv och det var fantastiskt roligt. Först en kortare föreläsning om kosttillskott där David och David gav bra tips hur vi ska välja bland alla preparat som finns där ute. Efteråt var det dags för teknikcirkel. Där vi jobbade i olika övningar med fokus på teknik. Riktigt jobbigt då jag är så svag i överkroppen, men så nyttigt. Och ingen chans har man till att fuska för då är David snabbt framme och tvingar upp en igen ;). Helt enkelt en superbra start på lördagen. Joggade sedan hem igen. Tanken var att ta tunnelbanan men Pär som cyklade före hade mitt SL-kort så det var bara att springa ;). 13km blev det. Nu är det vila innan kvällens intervallpass.
Stort tack David Mörk och David Jonsson för ert fantastiska engagemang!!!!!!!!!!!! Två helt olika saker som påverkar kroppen olika. Ätstörda beteenden finns överallt. Jag ser den på gymmet där oftast killar tränar hård styrketräning och därefter tar kesella med tonfisk. Vräker i sig protein i tron om att det är den rätta vägen mot den perfekta kroppen. Ätstört tycker jag.
Det kompensatoriska beteendet som lätt går till överdrift där en oplanerad kanelbulle kan leda till ett långt löppass för att förbruka den onödiga energi som konsumerats. Detta är ett ätstört beteende. Två exempel: Lena jobbar heltidsjobb och vid 15.00 tiden är det fika på jobbet. Hon känner sig tvingad att ta en bulle för att någon är snäll och bjuder. Tankar sätter igång i hennes huvud och på vägen hem stannar hon med ´bilen i en vägkant och stoppar fingrarna i halsen och spyr. Nöjd sätter hon sig i bilen och kör hem. Lena jobbar heltid och vid 15.oo tiden är det fika på jobbet. Hon känner sig tvingad att ta en bulle för att någon är snäll och bjuder. Tankar sätter i gång i hennes huvud och på vägen hem stannar hon bilen vid en park och tar en rask promenad i 40 minuter innan hon nöjd sätter sig i bilen och åker hem. Av dessa två historier ser jag ingen skillnad. Båda gångerna handlar det om att kompensera den onyttiga bullen som ätits för att känna tillfredställelse. Idag ser jag många personern som springer för att äta, vilket jag ser som ett problem. Ett problem som växer till allvarigare tillstånd som ortorexi som på sikt leder till förödande konsekvenser. Jag har ju själv varit där och vet vilket helvete det är. Vill du även prestera inom löpningen så kommer du i början se en positiv trend som tyvärr på sikt ger uppkomst till skador och framför allt benskörhet, vilket kan öderlägga hela din karriär. Jag får ofta höra att jag kompenserar med att jag blivit ultralöpare. MEN hur skulle jag kunna träna så hårt och till och med ta mig till EM om jag inte fick i mig tillräckligt med energi. Att äta för att springa ger dig kraft och du kommer att prestera på ett sunt sätt och bibehålla kontiunitet i träningen som jag ser som den viktigaste delen till framgång. Att hela tiden bli sjuk eller skador ger avbrott i träningen som ställer dig på ruta ett igen. Alla hälsodieter som finns idag kan vara något förvirrande och visst ska du äta sunt när du tränar men du bör öka portionererna utefter var du gör. Äter du för lite i relation till din träning är risken stor att du tappar viktiga vitaminer och mineraler som har stor betydelse för vår prestation. Den största myten jag anser vara är att springa på tom mage och sedan inte fylla på efteråt. Tror du att detta gör dig gott? Vill poängtera att du minskar din fettförbränning då du ställer in din kropp på svält samt att risken för benskörhet ökar. Snälla gör inte som jag gjorde. 2 år tog det mig att komma tillbaka att kunna springa igen. Mitt skelett var som en 47årings och jag var riktigt illa däran. Så mitt tips: Tänk om och ät för att springa. Ät regelbundet och se till att alltid ha energi innan träningen och att du snabbt fyller på efteråt. Låt dig inte luras av alla dessa lättprodukter som enbart skapar hunger och sug snabbt. Rena livsmedel kommer du långt med och variera fisk, fågel, bönor, potatis, råris, ägg och nötter. Kom igen nu! Vi vill ju prestera inte bryta ner kroppen. Tänk när du fixar ditt mål på vårruset, tjejmilen , marathon eller stockholm Ultra, vad nöjd du ska vara. Men jag lovar att du inte kommer dit om du springer för att äta . Hamna inte där jag var lova mig det! Igår var det ännu ett pass med min löpargrupp "formtopp Stockholm Marathon". Vi joggade ner mot karlberg och jag såg rädslan i ögonen att det återigen skulle bli ett banpass, men ack så fel de hade. I stället valde jag en runda kring tennisbanorna som är perfekt för intervaller. Efter rörlighetsövningar och löpteknik var det dags för dagens pass. 4*5*45 seknunder med 30 sekunders vila. Även en seriejoggvila på 2 minuter. Ett rätt tufft pass där det gäller att hålla hög fart hela tiden. De spran och jag jagade efter och skrek återigen stannar ni så dödar jag er ;), men det fungerar ju. För vilken spurt det blev på de sista 5 intervallerna. Och snyggt sprang de hela vägen. Pustade ut och stretchade lite innan vi joggade tillbaka till lokalen för gemensamt återhämtningsmål som är en obligatorisk del av passet. På Söndag kör vi ca 30 km med fartökning efter cirka 18km. Kommer att testa marathonbanan och känna av formen. Jag bjuder på liquid efter vägen så jag inte ser några vika ner sig av vätskeförlust. Jag är hård men som sagt det ska man vara när ribban sätts högt. Ett marathon gör ont och det handlar att med hård träning och rätt kost att lära kroppen att tåla smärtan för att sedan kunna hantera den under loppet. Mina grabbar SKA INTE gå in i den kända väggen vid 30km som i flesta fall beror på helt fel uppladdning. Näe vi satsar allt.
Ni kan mer än ni tror. LÄr er använda smärtan oc Inlagda vilodagar är inget jag gillar. Då blir pressen större och skaderisken ökar. Eftersom våra dagar ser olika ut kan vi ju aldrig veta att just fredagar behöver jag vila, kanske är jag jättepigg då?. Hårdaste intervallpasset ligger på torsdagen men jag är helt sliten. Ska jag ändå köra? Personligen skulle jag aldrig ge mig ut på ett tufft pass om min kropp strejkar det minsta lilla. Det är sällan jag vilar helt men byter gärna träningsform. Igår var en sådan dag där jag hade morgonjogg och inplanerat intervallpass på kvällen. Men efter morgonjoggen kände jag mig trött och fötterna gav signaler till att de inte ville springa mer under dagen. Det gjorde inte ont men de kändes trötta på ett annorlunda sätt och var inte redo för den belastning ett intervallpass ger, eller löpning överhuvudtaget. Dock fanns träningslusten. Gamla Sophia som slaviskt följde träningsprogram hade kört passet, säkerligen fått mer ont och ett "skitpass" på köpet. Sprungit hem less för att passet gick uselt och att känningarna blivit värre, Sophia idag tog fram sin löparintelligens och valde att ställa skorna åt sidan. Bytte ut intervaller mot ett 2 timmars tröskelpass på rullskidor. Och jag kan lova, jag fick ut mycket energi där och var helt slut när jag var tillbaka. Bästa av allt mina fötter
fick vila då den största delen av passet var stakåkning. För att få skryta lite så åkte jag fortare än bilarna på motorvägen (inom parantes, det var köer) ;). Kände mig nöjd och glad och så här dagen efter mår fötterna bättre. Det är lätt att när vi känner oss starka och enbart har småskavanker kör på med samma träning hela tiden. Även vid skador är det vanligt att löpare till exempel maniskt börjar cykla och därav får nya skador. Att byta träningsformer iblad är bara positivt, både fysiskt och psykiskt och gör oss förmodligen starkare i det långa loppet. Rullskidor har blivit en del av min träning som jag värdesätter högt. Inte nog för att jag tycker att det är fantastiskt roligt utan för att jag kan träna hårt utan att överbelasta kroppen. Dessutom ryktas det om att det går ett rullskidlopp i stockholm i sommar över 47km. Gissa om en viss Sophia kommer att stå på startlinjen ;). Konstigt nog håller jag mig mer på benen på ett par skidor utan bromsar än vad jag gör på platta fina löpvägar. Ut och njut av alternativträning och se det inte bara som rehab utan även som prehab!!!!! KVÄLLENS PROGRAM
Vi inleder tillsammans kl 18.45 på Kungsgatan 19. Efter det är du välkommen att besöka våra olika stationer, mingla, ställa frågor och shoppa. Löplabbet City, Kungsgatan 19 - Ställ frågor till idrottsläkaren Dan Leijonwall. - Hur undviker man skavsår och känningar? - Medicinsk fotvård – hur hjälper det dina löparfötter? - Stäm av med erfarna löpare från Farthållarservice. - Ta en titt på banan och provsmaka Energistationerna. - Få tips och råd av näringsfysiologen Sophia Sundberg. - Garmin finns på plats och delar ut farthållarband. - Maxim bjuder på sportdryck. Löplabbet Race, Kungsgatan 21 Träffa de rutinerade löparna Anders Szalkai och Kent Claesson som ger tips om hur man bör lägga upp sin träning innan loppet. Du får även en praktisk checklista för sista veckans förberedelser. Löplabbet Tjej, Kungsgatan 23 Ställ frågor till framgångsrika maratonlöparen Isabellah Andersson som vunnit ASICS Stockholm Marathon flest gånger av alla – hela fyra gånger . Vilka skor ska du tävla i? Hur ska du klä dig? Vi hjälper dig att hitta rätt. VÄLKOMNA! Efter intervallpasset i förrgår hade jag helt tappat motivationen. Igår besökte jag gymmet för att jag SKULLE styrketräna och cykla. Men jag hade ingen lust så som vanligt satte jag mig på en pilatesboll och tittade på när övriga tränade. Sedan cyklade jag i 5 minuter. Ja det var allt. Vilken karaktär, eller hur ;).
Eftersom jag inte följer något träningsprogram utan hellre lyssnar på kroppen, var det i går ett läge att skita i träningen. Och det kändes riktigt bra. I morse vaknade jag i stället med ny energi och sprang i väg utan att veta vad jag skulle springa. Tänkte att jag känner efter när jag värmt upp. Efter 15 minuter kom jag in i ett flyt och sprang 20 minuter i 4-3.55/km fart. Sedan blev jag sugen på kuperade intervaller och tog en 10 min jogg upp till spåret som ligger uppe vid gärdet. Ett varv där är 2 km och med rejäla uppför och nedförsbackar. Sprang 3 varv med 90 sekunders vila. Riktigt skönt att få ta ut sig på rätt sätt och inte att andningen skulle påverka prestationen negativt. Nöjd sprang jag sedan hemåt och kände att motivationen är tillbaka. Ser verkligen fram emot morgondagens långpass med TSM och att få förlänga det något. 45 km hoppas jag på att jag ska kunna skrapa ihop så jag är tillbaka i Ultraform. Nu är det bara att förgylla kvällen med ett glas vin och färsk tonfisk. Sedan en god efterrätt så att jag är fulladdad inför i morgon! Ett steg tillbaka och två steg framåt! - Lidandet har en mening! |
Bloggare
Jag heter Sophia Sundberg är idrottsnutritionist och löptränare. Tränar och tävlar på Ultradistanserna. Här kan du följa min blogg. Arkiv
March 2022
Kategorier
All
|