Anything is possible! Och det är bara vi som vågar prova som får uppleva
Anders som är chef på Stockholm Marathon tyckte att om jag ändå ska springa till Uppsala i morgon så kunde jag ju ta en omväg förbi stora skuggan och springa en sträcka på Bellmanstafetten för att sedan fortsätta mitt äventyr. Haha jag nappade direkt. Låter ju jätteskoj och jag älskar ju utmaningar. Vad gör en omväg på 10km ;). Dock blir det inte 18.05 som i går utan jag lägger mig nog runt 24 minuter. Nu blev jag ännu mer exalterad. Tack Anders Olsson. Nu hoppas jag bara att du är där och hejjar ;).
Anything is possible! Och det är bara vi som vågar prova som får uppleva
0 Comments
På tisdag den 27/8 har jag fått äran att hålla i ett löppass inför Topploppet som hålls i September. Träningen är gratis och utgår från ängen vid tennisbanorna vid Hagaparken. Startar Kl.18.00 och slutar runt 19.00. Känns jättespännande då övriga tränare är bland annat Blossom och Malin Everlöf, så jag hoppas på att kunna ge ett lika inspirerande, svettigt och roligt pass :) . Läs mer om loppet och träningen
Tjejmilen slår i år rekord med över 33500 anmälda, vilket är fantastiskt. Jag ska själv dit och heja, kanske springa, man vet aldrig :)
Nu kan du läsa om mina kostråd på www.marathon.se om hur du laddar de sista veckorna! Lycka till! Klicka på bilden så kommer du till sidan. Varje år när man närmar sig startområdet på Bellmanstafetter kryper endorfinerna fram. Det är en fantastisk stämning och alla är förväntansfulla. Själv var jag lite nervös, dels för att springa så kort som 5 km och för att jag levt på stesolid (lugnande) senaste veckan vilket drar ner resultatet rejält. Med duktiga grabbar i laget fick jag inte svika så jag bestämde mig för att ta det lugnt i början och fösöka hitta ett flyt i löpningen. Efter att alltid haft sträcka 4 var jag jätteglad att få den andra då det innebar att jag inte behövde springa slalom mellan löpare vid varvning. Jag värmde upp och det kändes hemskt, att knappt sprungit på 4 dagar och senast ett 60kmpass i benen gjorde sig till känna. Hur sjutton skulle jag klara att hålla farten? Jag är ju ultralöpare av en orsak, nämligen att jag vill springa lugnt och njuta och slippa den där hemska mjälksyran som jag är superallergisk för (har dock inte kollat upp det men jag lovar att det skulle visa som allergi på ett test ;)). Jag körde några stegringslopp och försökte tagga till. Det var bra väder och lite blåsigt. När Ola kom gjorde jag mig beredd och stack iväg. Första biten av sträckan är utför och jag gjorde min sämsta start någonsin haha 4 min på första kilometern. Två killar sprang om och jag tänkte "4min/km är INTE okej och nu ska jag fasen hänga på, eller i allafall inte släppa dessa två grabbar. Vi sprang om mängder med löpare och efter 2.5km hittade jag tillslut mitt flyt i löpningen. Backen kom och jag fick kraft. Såg att killen som sprang om mig tappade något och då kom djävulshornen fram. Sprang över ängen och visste att de två sista kilometrarna var rätt tuffa på allt grus. Helt plötsligt låg jag på 3.30, jagade ikapp och hann om. Haha tänkte jag nu ska jag försöka mig på nästa. 3.25 visade nu klockan på och jag tog i som bara den. Gruset var dock tungt men vad fasen, det var lika för alla. Upploppet gick fort och jag tog nästan ikapp killen. Min sluttid var 18.05 vilket jag är nöjd med trots förutsättningarna och min svaga öppning. Dessutom är inte banan den lättaste 5km-banan enligt mig i allafall. Åhhh jag ville springa en sträcka till men får spara mig :). 1 minut och 3 sekunder bättre än förra gången är kul :). Samtliga löpare i laget sprang bra och vi kom in på en fin 3de plats. Nu får vi träna så vi tar hem segern nästa år!!! Ola, Klas, Niklas, Markus kom igen nu!!!!! Ett år och vi är på
Den 24/9 på morgonen åker jag upp till kära umeå för att dels känna lugnet men även träna. Ska passa på agera tränare i en löpargrupp i Bjurholm och hoppas på att kunna ge dem lite råd och slipa på tekniken. Roligt ska vi i allafall ha. Är någon sugen för ett möte eller löppass skicka gärna ett mail och passa på nu när jag är på plats. Finns även utrymme om det fins
Skicka till [email protected] Hoppas vi Ses i UME! Då vad det dags för årets roligaste stafett, Bellmanstafetten som går av stapeln på norra djurgården. Stafetten jag varit med på sedan jag flyttade ner hösten 2009 med undantag i fjol då jag sprang 100km på löparbana (ja jag vet, hallå, vem väljer det;)). I stället tog mitt kära lag flexpay in bästa Mustafa Mohammed och segrade med god marginal. I år får de nöja sig med mig (fast vi är ju rätt likvärdiga eller hur ;)). Vi har vunnit mixstafetten 3 år i rad och hoppas på en fjärde i år. Glömmer aldrig när Ola Hässler (vår startman) ringde mig 2009 med tips av min tränare i Ume att han hade en tjej som sprang på cirka 20 min på 5km. Självklart tackade jag ja och fick lära känna ett gäng fantastiska grabbar som satsade på glädjen med att springa. Egen hejjarklack med pompoms längs med banan och champange efter målgång. Ja det var riktigt tråkigt att missa förra året för att i stället plåga sig 250 varv på en 400 metersbana under nattens timmar. Nog för att jag sprang som självaste Usain Bolt, enligt mig själv (4.20/kmfart) sista två varven men en rygg som pajjade redan efter 90 minuters löpning var det mest smärtsamma jag varit med om, och detta sprang jag med i 6,5 timmar. Därför anser jag att Fredrik Elinders exempel av mig som en som lade upp ett lopp helt fel gjorde bort sig totalt. Han borde kollat fakta då jag själv inte tror att han ens skulle forsätta med en ryggskada som sedan kom att plåga mig under 6 månader. I stället borde han tagit mig som exempel att jag går som en klocka då varje ultra jag genomfört har legat på jämn fart och till och med ökat mot slutet. Jaja gjort är gjort men jag tar illa upp när jag inte blir tillfrågad utan saker tas för givet. Åter till Bellman: Jag har i år sprungit 5000 meter på 17.39 men då hade jag en sån där perfekt dag då allt bara stämde och det var lättare bana än vad kvällen erbjuder. Att jag dessutom fick beskedet hjärtmuskelinflammation för dryga två veckor sedan har slitit på mig och tvingat mig till lugnande medicin för att kunna acceptera beskedet. Beskedet som var helt fel. Jag fick ett fint mail av Rune Larson igår. Rune som för många är en stor förebild och är väl kungen av ultra. Han har mycket erfarenhet och är det någons råd man ska ta så är det hans. Han påminde mig om föreläsningen vi var på med Mikael Mattson (som är en av landets främsta idrottsfysiologer) att: När man sprungit långt kan man, enligt Mikael Matsson, få läckage av enzymer och nedbrutet protein från hjärtmuskeln, som syns i ett blodprov. detta kan misstas för att man haft en hjärtinfarkt, eller i mitt fall fall hjärtmuskelinflammation. Precis detta pratade läkaren om men i betydelsen att det var livsfarligt och att jag absolut inte fick träna. Någonstanns i bakhuvet mindes jag både Runes och Mikaels ord och tränade på men kollade som sagt pulsen och när jag igår kom till en ny läkare konstaterade han att det aldrig funnits något fel utan endast det läckage av hjärtenzymer som inte är farligt. Så, ikväll springer jag andra sträckan i team Flexpay som tidigare och jag kan inte lova topprestation då det varit en omtumlande vecka för min del med panikattacker och stesolid. Men jag ska försöka få igång denna sega kropp och känna stämningen som Bellman ger. Lite tråkigt att just denna dag är David Fridell inte speaker, vilket är typiskt då jag tycker han gör ett fantastiskt jobb, men man kan inte få allt. Min kommande Uppsalaresa är inplanerad och jag söker hotell. Har två kunder lördag förmiddag men sedan sticker jag och ska som Jan-Erik Ramströms kloka ord har sagt "ta det lugnt". Janne jag lovar att njuta av varje sekund och se detta som en början av mina egna tokigheter inför framtiden. Precis som du, Rune, Kristina Paltén, Carina Borén och övriga. För ja tokiga är ni och det är det som gör livet till ett spännande äventyr. Tack för er inspiration!!! Bellman 2009. Från vänster: Klas Nordin, Ola Hässler, Markus Kullendorf (ägaren), Coach Nicklas Häggström och lilla jag Seger blev det! Hur det går i år får vi vänta och se. Tyvärr har vi avhopp av Klas Nordin som är en väldigt stark löpare men tydligen är de nya grabbarna grymma så jag säger bara KROSSA!!!!!! Hela dagen har jag gått och varit nervös för vad detta ultraljud av hjärtat skulle säga. Sist visade det ju inte så bra och de konstaterade hjärtmuskelinflammation. Ett besked som kom som en chock och ledde till 3 panikattacker under 24 timmar. Tankarna flög och i stundens hetta av några sekunder tänker man, skit i det jag kör!. Men efter lite eftertanke ställer man sig frågan vad håller jag på med??? Hälsan kommer alltid först. Vilade och drog nr på träningen och hade hela tiden koll på pulsen. Innan besöket idag var jag förbi runners store där jag skulle få skor inför min roll som löpledare i portugal den 5/10 (hoppas många hänger på;)). Ovan att springa i asics hittade jag tillslut ett par lättare skor som jag nog ska kunna springa det som krävs där nere för att sedan få ta på mina älsklingar. För att lugna nerverna gick jag till löplabbet och min skoguru Andreas Olsson som lagt undan ett par adidas adios boost, vilken lycka :). Tog sedan vägen förbi adidas där jag har sådan tur att jag har rabattkort och köpte ett par nya energy boost i rätt storlek denna gång ;). Sedan var det promenad till Sankt Görans sjukhus. Jag tänkte ju att har jag ordnat 3 par nya skor så måste jag ju få springa, eller hur?. Fick snabbt komma in och ultraljudet som skulle ta 45 minuter drog ut till en timme, och sedan 90 minuter, gissa om jag blev nervös!!!!!! Började känna paniken komma men lugnade mig. Sköterskan sa sedan att jag skulle få resultaten inom en vecka vilket jag vägrade. Jag måste veta NU!! Jag ska tävla i morgon. Då kommer specialistläkaren in och berättar det jag ville höra, nämligen att det fanns inget fel och det var då ingen hjärtmuskelinflammation som den förra läkaren var helt säker på (kanske ska stämma honom;)). Det var bara att träna på och ni kommer garanterat se mig på Bellmanstafetten i morgon med det bästa laget. KROSSA!!!!!! Och ni bara för kännedom så har jag nu bestämt mig för att springa till Uppsala på lördag jippi!!! Dags att leta hotell :) Känns som jag vunnit på triss!!!!!! Nu kör vi! I´m crazy I now, but someone has to be ;) Tänk att man kan längta så efter sitt jobb. Jag satt som på nålar hela dagen igår här på Stockholm Marathon för mitt kvällsjobb. Inte för att jag inte trivs på marathon för det gör jag. Det är rätt spännande att komma hit varje dag då nya saker är på gång hela tiden. Fullt drag med många bollar i luften. Men när klockan slog 17 hoppade jag på tunnelbanan och åkte direkt till min lokal där Johan Bäck väntade på ett genemsamt löppass som skulle vara hmm "tröskel ;)" eller det trodde han i alla fall. Tröskel där man ligger på den nivå att kroppen fortfarande kan transportera bort mer laktat än vad kroppen lagrar. Dock ska vi komma ihåg att mjölksyra också är energi, så även om det kan smärta när vi tar i rejält, är det bara att lära sig att acceptera detta då det oftast inte blir värre ;). En liten utsvängning i detta läge var åter en av min kära fars konstiga uttryck när jag berättade för honom om gårdagens pass. - Vad gjorde ni? - Vi körde tröskel, eller lite hårdare än så. - Tröskel, det är väl inte så jobbigt , jag klarar av att ta mig över halltröskeln varje dag. hmmm Ja pappa tack för din fantastiska kunskap i ämnet :). Åter till Johan. Vi joggade iväg från odenplan och tog ett varv i liljanskogen innan träningen drog i gång. Jag hade klockan och han skulle följa. Lade mig på 4.00 i början och ökade sakta ner mot 3.50/km. Tröskel kan man då fråga sig, näe inte riktigt. Hela tiden koll på steget, andningen och armpendlingen. Jag såg att johan blev trött men vi körde. efter 17 minuter i samma fart stannade jag honom och han fick vila cirka 45 sekunder. Nu frågade han om det verkligen var tröskel, näe sa jag och log. Vi sprang på 5 min till i samma fart, tog en kort paus och sedan 5 min till. Denna gång hade jag bestämt att han skulle vara före mig när tiden var slut. Jag drog på och mot slutet låg jag på 3.30. Skrek "du har 30 sekunder på att gå om!!!!" Johan bet ihop och slog meig med dryga metern, lade sig i gräset och pustade ut. Jag lade mig brevid och var så stolt. Tiderna Johan höll hade han aldrig varit i närheten av i början av vårt samarbete och jag vet att hans dröm om 40 på milen är där. Nästa lopp är Kistaloppet och dr har han som jag skrev tidigare perfekt drag hjälp av Erik. Jag vet att du kan Johan, nu gäller det bara att du intalar dig själv med. Igår låg du på tider långt under 40 minuter, på ett pass du trodde skulle vara lugnt, få dagar efter tävling och utan förberedelse. Kom i håg det! Nu var detta kort från förra passet där Johan kunde sitta upp. Jag kan ärligt säga att det gjorde han inte efter detta pass ;). Johan du är bäst!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Denna låt sjöng jag för mig själv efter 55km under EM i Frankrike, när jag var helt själv uppe på en topp och såg ut över den vackra franska landsbygden och tänkte: Här är jag, lilla jag, på ett EM och representerar Sverige. Njut Sophia, njut! Jag sjöng och efter detta släppte det och jag kunde öka farten och gå från 11-5 plats. Hitta ditt mantra du kan ta till när det känns tungt. Detta är absolut mitt :) You could be the greatest You can be the best You can be the king kong banging on your chest You could beat the world You could beat the war You could talk to God, go banging on his door You can throw your hands up You can be the clock You can move a mountainYou can break rocks You can be a master Don't wait for luck Dedicate yourself and you can find yourself Standing in the hall of fame And the world's gonna now your name Cause you burn with the brightest flame And the world's gonna now your name And you'll be on the walls of the hall of fame You could go the distance You could run the mile You could Run straight through hell with a smile You could be the heroYou could get the gold Breading all the records that thought never could be broe Do it for your people Do it for your pride Never gonna now if you never even try Do it for your counrty Do it for you name Cause there's gonna be a day When your, standing in the hall of fame And the world's gonna now your name Cause you burn with the brightest flame And the world's gonna now your name And you'll be on the walls of the hall of fame Be a champion, Be a champion, Be a champion, Be a champion On the walls of the hall of fame Be students Be teachers Be politicians Be preachers Be believers Be leaders Be astronauts Be championsBe true seekers Stand in the hall of fame, and belive you can! Lagsilver var mer än jag vågat tro, och det var ren lycka! Det smyger på, sakta och säkert. Det är så jag fungerar och tror det är den drivkraft som hela tiden söker sig framåt, framåt mot nya utmaningar. Det börjar alltid som en knäpp idé som plötsligt uppstår i min skalle och vill inte hur mycket jag än försöker tränga bort den inte vill ge med sig, den biter sig fast. Suget att springa själv och länge i helgen lockar, och jag vill springa längre än vad jag någonsin gjort tidigare. Odenplan-Uppsala känns som en bra etapp där jag i förväg kan boka hotell och sova gott samt avnjuta en härlig frukost för att sedan springa hem igen. Låter det ta den tiden det tar för detta ska vara mitt äventyr. Ett äventyr jag gör på egen hand för att samla tankar, visualisera och hitta ny glöd som på sikt ska formas till en brinnande eld. "Where there is desire There is gonna be a flame Where there is a flame Someone's bound to get burned But just because it burns Doesn't mean you're gonna die You've gotta get up and try try try" Jag känner det som ett kall, ett kall jag måste göra (om nu ultraljudet visar bra), jag skulle ALDRIG riskera hälsan. För hur ska jag kunna springa om jag ligger under jord på grund av ett dumt beslut för en ända träning/tävling. Näe så dum är jag inte utan min löparintellegens är bättre än så. Går det inte nu får jag avvakta och göra mitt äventyr senare. Det får i sådanna fall ligga och gro tills det vuxit till ett starkt behov och längtan. Jag har ju flera år på mig ;). Men jag hoppas på det bästa för jag ska springa Bellmanstafetten på torsdag med mitt kära grabbgäng, men ni behöver inte oroa er för skulle jag inte kunna vara med så har jag fixat en reserv på elitnivå, nämligen vår ultrastjärna Kajsa Berg åt er :) Jag är en fighter i nästan alla lägen men en fighter som sätter hälsan före framgång och det hoppas jag att ni gör med. För det är vi som är smarta och har denna löparintellegens som når våra mål. Låt det ta tid, du kommer dit :) Allways run trough hell with a SMILE!!! |
Bloggare
Jag heter Sophia Sundberg är idrottsnutritionist och löptränare. Tränar och tävlar på Ultradistanserna. Här kan du följa min blogg. Arkiv
March 2022
Kategorier
All
|