- Små, små, korta, korta steg med knälyft, säger Micke Sjöblom
Backträning är en träningsform som jag alltid gillat. Då jag inte är ett fan av styrketräning har jag svårt att motivera mig till att stå och pumpa med en skivstång på axlarna eller sitta i maskiner som enbart isolerar vissa muskelgrupper. Löpning är en utomhussport och ska därför i det stora hela även bedrivas utomhus. Jag har som många tidigare haft fokus på att ta mig uppför backarna så snabbt som möjligt. Ungefär som när man ser ett ungdomslag i hockey där det handlar mer om prestige än teknik. Att hitta den brantaste backen och sedan springa med stora steg och all kraft kroppen förmår till toppen för att sedan vara så slut att passet därmed är avklarat. Effektiv? Näe.. Det var när jag började springa igen 2009 som jag förstod det egentliga syftet med backträning.
Varför backträning?
"Backlöpning är det mest naturliga sättet att få upp löpstyrkan. Maskinerna på gymmet arbetar med isolerade muskelgrupper. Inget kan hjälpa löpningen lika mycket som…löpning! Då får alla muskelgrupper samordna sitt arbete och hjälpa till att bära hela kroppsvikten..
Backarna kräver att kroppens tyngdpunkt lyfts i varje steg".
Vad leder det till?
Förhöjd muskelstyrka, i synnerhet i quadriceps, starkare och mer elastiska senor och ligament, utökad steglängd och -frekvens, högre knälyft, bättre löpekonomi, tuffare psyke. Allt som allt en starkare grund att bygga all annan träning på.
Sedan 2009 följer backträning med under hela året i min träningskalender. Mycket för styrkan och tekniken, men även mentalt. Att backträningen har gett mig mycket märkte jag faktiskt under helgens Skövde 6-timmar där det finns en backe som till en början inte känns så brant, men efter en 50 varv kallas den enligt många för "mördarbacken". Från start till mål tänker jag på Szalkai- och Mickes ord, kortar ner stegen men bibehåller frekvensen. Samtidigt ser jag löpare omkring mig som susar förbi med långa stora kliv. Jag blir varvad av tre grabbar men håller hela tiden min plan. Under mina 6-timmar blir jag aldrig stum eller uttröttad av backen som passerades över 75 gånger. Inte heller utför då jag försöker att böja mig framåt och se till att foten landar under kroppen. Detta gör att jag inte bromsar mig själv vilket också kräver mycket energi. Övriga som låg före förbrukade så mycket energi att de tappade mycket efter halva loppet och i slutet var jag förbi med över 3 kilometer.
I morgon startar min löpargrupp där vi ska fokusera på just backe och teknik. Hur man sparar energi både uppför och utför. Jag ser fram emot detta och hoppas vi kommer att ha en rolig månad framför oss!