Det har gått 8 år sedan jag satt hemma i min etta i märsta i Stockholm och undrade över vad jag skulle göra av mitt liv gällande arbete. Jag säsongsjobbade på Stockholm Maratongruppen vilket var ett roligt och lärorikt jobb men samtidigt visste jag att det inte fanns någon möjlighet till fast anställning. Jag hade läst flera år på Umeå universitet och klarat 2 utbildningar. En inom kostvetenskap där jag riktade in mig mot idrott och även psykologi. Detta gjorde jag som enskilda kurser när mina kurskamrater stod i skolrestaurangen och beräknade luncher som serverades till en billig peng till skolans elever och lärare. Jag skrev även min uppsats riktad mot idrott där mitt intresse låg i att jämföra lagidrott och individuell idrott. Lade de upp kosten olika? Var den individuella idrottaren mer seriös då den hade fullt ansvar gällande sin prestation?

Här skrev övriga om skolmat, hälsa och andra delar viktiga delar inom kost men mitt intresse för idrott var det enda som jag strävade emot. Jag gjorde en uppsats där det blev en jämförelse mellan damfotboll och kvinnliga simmare i åldrarna 15-20 år. Och visst fanns det skillnader. Detta var oerhört intressant men jag kände att jag hade för lite kunskap gällande just idrott och framförallt kroppen och träningsfysiologi. 

Efter mina 3 år sökte jag därför in även på det idrottsmedicinska programmet med inriktningen medicin och kom in. Tror aldrig jag varit så glad som jag var över detta. Här väntade ytterligare 3 år med fysiologi, anatomi, idrottsmedicin, styrketräning, uthållighetsträning, testmetodik, med mera. Jag lärde mig massor och försökte hela tiden koppla detta till nutritionsbiten (som även den ingick här). Under slutet av utbildningen fick jag till och med möjligheten att gå en utbildarutbildning via Svenska friidrottsförbundet i Stockholm med syfte att hålla i egna kurser av löptränarutbildningar (vilket jag då inte hade en aning om).. 

Så var jag plötsligt klar då 2009 och hade ingen aning om vad jag skulle göra. Dietist ville jag inte bli, enbart inom träning, näe och på något gym ville jag inte vara. Jobba på något företag som viktväktarna eller itriim fanns inte på kartan då detta låg långt från min filosofi gällande kost och framförallt då intresset låg i mat för ökad prestation, återhämtning och förbränning. 

Så vad skulle jag göra? Vad skulle jag söka? Flyttade till Stockholm och bland det första jag hörde var " lilla gumman, du har ingen chans inom idrottsvärlden. Den är skapad av män och gjord för män".

Jag har haft många tuffa tider under mitt liv och en sådan kommentar skulle inte bita på mig men jag insåg ändå att jag var tvungen att kämpa om jag skulle få göra det jag brann för. Jag hade läst så många år och såg inget annat framför mig än att jag ska jobba med det jag är utbildad till. 

Började min tid i Stockholm med att jobba på filofax som betydde dagar av att sitta på tunnelbana och pendeltåg för att packa upp produkter på Stockholms alla akademibokhandlare och åhlens. Jag åkte även runt i hela upplandsväsby kommun på timmar och höll i friidrott i alla skolor från förskolor till högstadiet. Rätt krävande och högstadiet var inte att leka med. Tror aldrig jag upplevt så många bortförklaringar på varför man inte kan vara med på idrotten. 

Jag fick en tränarroll i Spårvägens friidrottsklubb för åldern 12-18 år. Detta var oerhört kul och lärorikt och helt fantastiska ungdomar jag tränade 2 ggr/vecka. Men det slet att sitta på pendeln från Märsta till Sätrahallen för 90 minuter kan jag lova. Jag extrajobbade nere i en bunker under Svenska friidrottsförbundet och packade landslagskläder 8 timmar om dagen under en period. Mentalt rätt tufft men fick fina kontakter och vänliga människor som jag lunchade med. Det var ändå häftigt att få hänga på förbundet.  Helt plötsligt var jag speaker på olika ungdomstävlingar. Jag som var livrädd för att prata inför folk satt nu i speakertornet på DN-galan youth och pratade för hela stadion och i direktsänd radio. Har nog aldrig varit så nervös. Minns när jag skulle kalla flickor 12 år i kula till prisutdelning och lyckades säga spritutdelning. Extremt pinsamt då, rätt roligt idag. 

Jag började hålla i löptränarutbildningar för Svenska friidrottsförbundet som jag då utbildat mig till. Egentligen hade jag ingen aning om att tanken var att jag skulle hålla i kurser. Jag såg bara ett tillfälle att lära mig mer om löpträning.. Tror jag kräktes dagligen i 2 veckor innan första utbildningen om jag minns rätt som för övrigt gick sådär... 

Något man idag kan ha svårt att förstå gällande mig då jag föreläser, varit i Tv och radio är att jag var så extremt blyg som liten och ända tills jag slutade på universitetet. Jag vågade knappt svara ja på uppropet i skolan. Det är genom att jag lyckats hamna i situationer (jag inte fattade då) som tvingat mig till att prata inför folk och som gått bättre och bättre tills jag kom över rädslan och idag älskar det. (Även om jag alltid har lite nervpirr innan).

På Stockholm marathongruppen satt jag i receptionen men fick snart ansvar för en viss nutritionsdel och därav ta fram energin inför premiären av Stockholm ultra samt skriva artiklar på deras hemsida. Nu visste jag att det var kost och idrott jag ville jobba med. Men åter igen hur?

Jag gjorde en chansning och startade mitt egna företag, Sophias Kost- och löparcoaching. Världens längsta namn men kom inte på något där jag fyllde båda delarna. Detta var tufft och jag hade ingen aning om hur man gjorde. Läste mig fram och tog tips från personer i min närhet. 

Min första kund lurade mig på pengar och fallet hamnade hos kronofogden. Tydligen var hon en känd bluffmakare och jag förlorade 2500kr hon var skyldig mig samt 500kr för att jag gick vidare med detta. Härlig start på denna resa. 

Men sedan började jag få lite klienter, började samarbeta med personer och smått började det gå framåt. 

Dock har det varit en ren berg- och dalbana där jag blivit både lurad och utnyttjad men i det stora hela lärt mig så mycket och blivit tvungen att ta mig igenom utmaning efter utmaning. Det har varit tårar, tankar på att ge upp, jag gick in i väggen men sedan kommer uppdrag som ger glädje, kunskap, kontakter som i sin tur leder till nya kontakter. 

Jag började samarbeta med Svenska friidrottsförbundet, Svenska simförbundet där jag fick fin kontakt med förbundskaptenen Ulrika Sandmark som jag hade stor respekt för och lyssnade mycket på. Jag hade även ett kortare samarbete med Svenska vattenpoloförbundet. Jag anlitades som föreläsare av Stockholm maratongruppen, idrottsföreningar och företag. Jag ombads skriva i metro, sporthälsa, magasin spring och andra tidningar. Jag satt helt plötsligt i TV4 och guidade Felix Herngren inför en multisporttävling. Och helt plötsligt jobbade jag med nutrition för gymnasieeleverna i årskurs 1-3 på idrottsprogrammet på arlandagymnasiet. Jag blev till och med ansvarig för löptränarutbildningarna i Stockholm och föreläste på den som var i både Örebro och Göteborg. 

Jag jobbade med idrottare på alla nivåer och kom in på företag som Skanska och även Rosenbad. Under en period var jag även konsult inom upplands nätverk för idrottsnutrition där jag föreläste för fotbollsklubbar, basket, hockey med mera. Jag minns så väl när jag skulle ha hockeyungdomar på 7 år och hade kämpat med material som skulle passa åldern med bilder som bamse och andra barnbilder. Sedan kom ett gäng 17-åringar..... Men det gick och vi hade en skämtsam stämning. De kommer garanterat minnas den föreläsningen. 

Mitt företag växte lite men fortfarande fick jag kämpa. När jag fick chansen att vara en del av Fysiometrics i Stockholm som Michael Svensson startade var jag överlycklig. Micke var min lärare i Umeå och min förebild inom det mesta. Nu blev inte Fysiometrics långvarigt då Micke träffade kärleken vilket så klart var fint och valde att stanna i Ume. Men tiden på Fysiometrics gav mig otroligt mycket och en kontakt med Micke som vi håller än idag där han är mitt absolut bästa bollplank. Att få en sådan kontakt är nog bland det bästa som kunde hända och jag har mitt fulla förtroende för honom och frågar när jag hamnar i en osäker situation. Här träffade jag även Magnus Bergström som är en av Sveriges bästa naprapater och som hjälpt mig genom åren och vi har hunnit med flera samarbeten och gör det fortfarande. 

Jag sökte mig vidare och hamnade på testkliniken Aktivitus i Stockholm och återigen fick jag ta del av ödmjukhet och kompetenta personer som såg mig för den jag var och lät mig arbeta med nutrition. Det var härligt att få tillhöra något fast jag var min egna. Detta var ett ställe med skön humor och det blev en rolig tid.  

Så kom sedan dagen när vi valde att lämna Stockholm. Mitt norrlandshjärta dunkade hårt och både jag och min man orkade inte längre med den stress som storstan pumpade på oss dagligen. Att sitta på en buss 3-4h/dag var inte hållbart och vi ville ha tid. Tid är så viktigt för oss och när vi kände att tiden rann ur våra händer och dagarna passerade snabbt valde vi att flytta till Sundsvall. 

Jag var osäker på hur mitt arbete skulle se ut nu. Även om jag visste att jag kan arbeta på distans så var jag rädd för hur Sundsvall skulle ta emot mina tjänster. Fick kontakt med Teamed där jag började på timmar att ta emot klienter. Men detta fungerade inte för min del då kundkretsen var fel och jobb uteblev. Jag hade mina klienter runt om i Sverige men det räckte inte för det ekonomiska. Hade ingen fast punkt och det blev många timmar hemma vilket så klart gör vem som helst deppig och i mitt fall blev jag mer inaktiv.

Jag valde att sluta och togs istället emot med öppna armar på Elit Rehab- för alla i Sundsvall som är en klinik med 3 fantastiskt duktiga naprapater och en fysioterapeut. Jag fick ett eget rum och Magnus Svärd som själv är dietist men vill hålla sig till naprapatbiten såg min kompetens och gav mig en chans vilket jag är så tacksam för. 

Nu har jag varit där i 6 veckor och jag trivs så fantastiskt bra. Får en fin respekt och ödmjukhet från samtliga och alla arbetar tillsammans i ett team. Att nyttja varandras kompetens är något jag tror starkt på och det gör de verkligen här. Nu när jag mår bättre, känner balans i tillvaron så märker jag också att jag klarar mer. Mitt företag som jag slitit för har vuxit till att jag idag kan jobba heltid med detta genom att hjälpa idrottare med kost och träning samt föreläsningar. Jag håller även på att starta upp Sundsvall Runners som är en satsning på redan högpresterande löpare där målet är att ge dem samtliga detaljer som krävs för att uppnå sin fulla kapacitet. Här tar jag även in yttre kompetens där jag känner att jag inte har kunskap vilket kommer göra det riktigt bra. Detta ger en enorm energi och i dagsläget finns endast en plats kvar.

Detta som jag bara vågade drömma om när jag satt där hemma i min lilla etta för 8 år sedan och undrade vad det skulle bli av mitt liv. Jag har som sagt utmanats, slitit, kämpat och haft så många motgångar men jag har aldrig gett upp. ALDRIG! för någonstans har de där orden jag hörde när jag flyttade till Stockholm "lilla gumman, detta kommer du aldrig klara. Idrottsvärlden är för män" klistrat sig fast i mitt minne och något jag hela tiden velat motbevisa. 

Och idag kära ni, ni som inte trodde på mig, ni som sa lilla flicka, ni som tyckte jag skulle satsa på något annat. NI! Jag kan berätta för er att idag är jag fullbokad, jag har så mycket erfarenheter, kontakter, referenser och jobb att jag kan leva på detta. det jag drömde om. Jag har inte varit mycket för marknadsföring. Ärligt vet jag inte riktigt hur man gör. Men det jag trott på hela tiden som jag tror lett mig åt rätt håll är att jag alltid lyssnat på de som kan mer, haft ett kritiskt tänkande, sett till individuella behov, aldrig särbehandlat någon samt nyttjat och jobba tillsammans med personer jag ser upp till. Detta är något jag alltid kommer leva vidare efter och hoppas kunna utveckla mig genom hela livet då ingen någonsin är fullärd. 

Idag har jag även börjat jobba inom flera olika idrotter vilket är fantastiskt och därav passar inte längre det där långa namnet som egentligen bara ploppade upp i huvudet 2012. Då jag har utvecklats och utökat min kompetens inom flera områden samt skaffat mig mycket erfarenhet har jag nu valt att ändra fokus så från nu heter jag "Sportnutrition By Sophia" och jag vänder mig till alla idrottare. Självklart fortsätter jag min del som löptränare men det är idrottsnutritionen som är mitt huvudområde. Sedan är det fantastiskt roligt att koppla detta till träningsplaneringar och följa löpares utveckling. 

Detta känns så klart fantastiskt roligt, lite som en seger för mig och jag är så peppad för vad framtiden har att erbjuda.
Jag ska fortsätta med samarbeten, lära mig, utvecklas, skapa nya tjänster och även utveckla något som ligger mig otroligt varmt om hjärtat och det är att vara stöttning till ungdomar som har ätstörda beteenden. Detta är tyvärr något som växer i det tysta och något jag kommer kämpa för att motverka med det jag kan bidra med.

För nu, nu börjar det på riktigt! Där hela Sverige är min arbetsplats!
​

Jag biter mig i tungan varje gång, håller fingrarna i styr för att inte trycka på den där frestande kommentarsknappen. Jag blir provocerad varje gång jag ser hur det pågår i sociala medier och hur det oskyldigt utan direkt mening bidrar till spridning av ohälsa. Jag brukar undvika att blanda mig i de långa kommentarsfälten som uppstår när det otroligt laddade ämnet kost tas upp. 
Den här gången låter jag dock fingrarna agera utifrån den enorma frustation jag känner över hur vi  lajkar ohälsa och hur den påverkar i bakgrunden, hemma i vardagen där den aldrig syns. Hur den yttrar sig i okunskap och falska utlägg. Hur den bidrar till såväl psykisk som fysisk ohälsa och allt i skymundan i den riktiga verkligheten. Som förebild har man ett ansvar att vara just den person som andra kan se upp till och bidra till något positivt. 
Samtidigt har de som följer ett ansvar att inte uppmuntra ett sjukt beteende. Den där frestande lajkknappen har en starkare kraft än vad vi tror och den är bara är ett knapptryck bort. En liten lajk, vad kan det egentligen göra?… 
Senaste året har jag följt olika diskussioner tyst i bakgrunden med intresse. Jag har även ledsamt följt kända idrottsprofiler och hur illa de kan uttrycka sig. 
Jag står frågande i hur en så kallad förebild får hejarop efter att mitt under sin elitsatsning väljer att så kallat ”rena” kroppen genom näringsfattiga juicedieter?  Personen hänvisar till produktens hemsida där alla positiva hälsoeffekter staplas upp. För är det något vi lärt oss så är det att ALLT som står på en produkts hemsida är sanning och det är absolut anpassat för alla människor.

”jag mår skit i början men sen mår jag så bra när jag fått rena kroppen” läser vi på personens blogg. Något hen varmt rekommenderar alla att prova på, vilket många också säkert gör.  
Kort senare skriver personen ut sin besvikelse över skador som kommer men har ingen kompetens att reflektera över att det är bristen på näring i förhållande till den hårda träningsbelastningen som är orsaken.  I stället är personen säker i sin sak att det enbart är träningen som bidrar och menar att skador hör till. Tyvärr gillar folk beteendet och tröstar efteråt men jag tror innerst inne att fler än jag har förstått anledningen till den uteblivna prestationsutvecklingen och uppkomst av skador. Ändå är det där fingret där och gör ett snabbt tryck på lajkknappen utan att tänka på konsekvenserna. 
Men vad händer egentligen i kroppen? Där det faktiskt spelar roll? Att utmana kroppen med lågt näringsinnehåll i samband med hård fysisk aktivitet har sina konsekvenser, både kortsiktigt men framförallt långsiktigt. Benskörhet är väldigt vanligt idag och forskningen spår en förödande framtid då vi idag äter mer näringsfattig kost i kombination med minskad belastning i form av fysisk aktivitet. Inom idrotten stressar vi ofta kroppen med lågt energiintag och en hög träningsbelastning vilket gör att skelettet tar stryk. Visst handlar löpning om låg vikt men det finns gränser och balansen är hårfin. Benskörhet som leder till stressfrakturer vilket förekommer mer och mer inom löparvärlden har nästan blivit en trend. Dock kopplas det sällan i hop med dåliga kostvanor. Näe, vi pratar dålig teknik och för hård träning, inte kosten, aldrig kosten. 
När jag arbetar med klienter på olika nivåer är det i stort sätt ett återkommande problem att de äter för lite i förhållande till vad de gör. Ofta är det förvirringen av just sociala medier där man fått ”sanninen” om vad som ska ätas. Vissa menar att fettintaget ska minimeras och träningen ska ökas för att minska i vikt och kunna prestera. Andra är tydliga med att vi äter alldeles för mycket kolhydrater då livsmedel idag är sprängfyllda med dessa godsaker. Dock är det ju så att fett behövs för att ha en god fettförbränning samt för upptag av fettlösliga vitaminer men även för att skelettet ska hålla. Gällande kolhydrater ser jag en genomgående trend i ett alldeles för lågt intag för idrottare vilket gör att de inte klarar hårda pass och därav inte får den utveckling de bör få. Det för låga energiintaget leder ofta till brister av vitaminer och mineraler samt näringsämnen. När vi sedan ökat intaget i förhållande till individens träning och vardag kommer direkt en prestationsutveckling samt förbättrad återhämtning. Har dessutom målet varit att öka fettförbränningen har även det skett i och med ett ökat näringsintag. Rädslan att äta för mycket är en skrämmande utveckling och när jag ser hur unga idrottare tar efter är läget när jag säger stopp!

Jag ser motionärer på instagram skryta med att de kan springa långt och länge på tom mage, skippa frukost och sedan enbart ta en frukt eller grönsak till lunch, med orden: det fungerar för mig, min kropp mår bra av det här, det här är det rätta? Ingen tanke på  vad som händer i kroppen och vad som kommer ske i framtiden. Näe, men detta är coolt så en lajk på det!


Jag har träffat två kvinnor som idag ledsamt ångrar att de stressade kroppen i unga år med för lågt energiintag och en stor mängd löpträning. Dessa  kan idag inte träna alls på grund av just benskörhet, detta vid en ålder på 40-45 år. När de var unga kom hejaropen vilket drev dem vidare. Bra där så en lajk på det!

Jag ser högpresterande idrottskvinnor skryta med att de tar järninjektioner ett par gånger per år utan att ens reflektera till att det förmodligen beror på brister i kosten. Järnbrist som är ett vanligt problem hos löpare och framförallt hos kvinnor har stor påverkan på kroppen och prestationen. Järntabletter ökar bland utövare och det sätts nästan i spel som en del i löparsatsningen. Detta är katastrofalt! Men de högpresterande idrottarna är är ju coola, så en lajk på det!


Jag ser både män och kvinnor lägga ut på sociala medier hur de tränar flera timmar om dagen, hur de tränar trots smärta, tills de blöder näsblod och samtidigt söker uppmärksamhet genom att äta minimalt. Vilken hårding tänker vi, så en lajk på det!


Jag ser idrottare som dessutom arbetar på uppdag som coacher åt kända företag lägga ut på sociala medier hur de dämpar skador med receptbelagda smärtstillande läkemedel för att fortsätta träna och även plåga sig igenom tävlingar. Detta är riktigt coolt, så en lajk på det! 


Jag ser kostråd där meningarna alltid är lika genom ”så här gör jag, det är det bästa”! Och en enorm ilska som uppstår när någon tycker annat. Alla vet ju att det finns ETT sätt så en lajk på det!
Vi måste både som privatperson på nätet men även de som är professionella coacher se till vem som är framför oss och inte ge de råd som passar oss själva. Det är stor skillnad att säga åt en vältränad person som sköter kost, vila och lagom träning att köra pass tomma på energi mot exempelvis en ung tjej som redan har ett alldeles för lågt energiintag. Finns inte tillräckligt med kunskap är det bättre att vara ärlig. Det ger en mer professionell bild.


Vi ser kända idrottsprofiler stå och säga i direktsändning i TV att ätstörda beteenden inte existerar samtidigt som en ung tjej står mitt emot och gråter av att hon är djupt inne i en ond spiral av träningstvång och maträdsla. Vi hyllar honom som säger att det inte finns och samtidigt hånar den unga tjejen för det gör han och han är cool så en lajk på det!
Tjejen som kanske har fått detta ätstörda beteende av just dessa så kallande förebilder och deras beklagliga syn på kost. Men idrottsätstörning, det finns ju inte, så en lajk på det!


Jag har mött föräldrar som lider av ätstörda beteenden sitta hemma vid familjemiddagen och äta diverse strikta dieter medan barnen får annan mat. Varför gör mamma eller pappa så? Redan här föds ett ätstört beteende för barn gör som vi gör, så en lajk på det!


Ja jag blir så frustrerad över hur vi uppmuntrar dessa människor som i min mening förespråkar ohälsa. Innerst inne vet vi att det är fel men dessa personer är ju så coola och vi vill verkligen inte sticka ut från mängden och tycka olika. Jag är även less på att återkommande se dessa personer profileras i hälso- och träningstidninigar som sunda idrottare vilket ytterligare förvränger bilden av hälsa. Men finns det med in hälsotidningar så är det dem man ska följa, så en lajk på det! 


Jag vill att våra ungdomar ska ha en sund relation till mat och skapa goda förutsättningar för framtiden. Jag vill att vi ska fokusera mer på vad som händer i våra kroppar än hur vi ser ut på utsidan och värna om vår hälsa och framtid. Jag vill att vi inom idrotten ska börja reflektera mer angående kosten och hur den kan vara en orsak till många skador, avstannad prestationsutveckling samt långsammare återhämtning. Jag vill att näringstäthet ska prioriteras framför energitäthet och att de som inte har tillräckligt med kunskap undviker att ge råd. Jag vill att idrott ska handla om hälsa och välkomnar fler sunda och inspirerande förebilder för de finns många där ute. Jag ber er att sluta lajka ohälsa och i stället hjälpas åt att värna om hälsa. För helt ärligt, idag vet jag knappt vad hälsa innebär.


Glädjande har jag även sett coacher ta hänsyn på individnivå och skapa de bästa förutsättningarna gällande så väl träning som kost genom kunskap och förmåga att reflektera. Jag har sett ungdomsledare redan när barnen är små påbörja utbildningen inom nutrition och genom små medel redan där öka barnens medvetande, detta är fantastiskt. Jag ser coacher agera på ett proffesionellt sätt genom att medge att kosten inte är deras område och plockar där in yttre kompetens för ämnet och på så sätt skapar ett otroligt samarbete och en trygghet för den aktiva. Jag ser goda förebilder uttala sig i det de kan och är noga med att inte ge råd i frågor de själv inte är säkra på. Jag ser otroligt kompetenta personer bidra med sin ovärdeliga kunskap på sociala medier och står på sig i sin kompetens trots allt hat som cirkulerar.

Detta vill jag ser mer av så ja, en STOR JÄKLA LAJK PÅ DET!

​

Inför första testloppet på 5km här i sundsvall var tanken enbart att hålla i ett tillfälle för att på ett roligt sätt skapa lite tävlingskänsla i denna märkliga tid vi befinner oss i där lopp efter lopp ställs in. Min kärlek till löpning och att ha personer med samma intresse runt om mig är dock alldeles för roligt och inspirerande så jag var bara tvungen att ordna ett till. Nu skulle det vara slut men återigen var det för roligt så ett tredje lopp blev av. Denna gång med en nivå som var helt fantastisk!. 

Att se så många duktiga löpare samlade, där man kunde ta på tävlingsnerverna och känna denna härliga stämning var en enorm energiboost. Min tanke var aldrig att ta betalt för detta utan det bygger på ren glädje till sporten. Nu har jag bestämt mig för att det kommer att bli ett lopp till och denna gång går vi all in och kör ett finallopp. 

Banan är den samma med samling 09.30 men jag öppnar upp för 25 löpare. Loppet är gratis och du får en nummerlapp om du tar med egna säkerhetsnålar. Den här gången vill jag dock ha lite extra så upplägget kommer bli enligt följande:

När? Söndag den 14/6 med samling 9.30 för utdelning av nummerlapp.

Vart?: Parken vid norra brofästet, Sundsvall

Banan?: Först en prolog på 800m följt av 2 varv på en 2K-slinga med ett tillagt upplopp på 200m. Banan är flack, mestadels asfalt, lite grus samt ett par snäva kurvor. 

Anmälan sker endast via mail till: sophiaskostochloparcoaching@gmail.com

Kostnad?: GRATIS! 

Denna gång kan ni innan uppvärmningen gissa den tiden ni kommer att springa på och den som sedan kommer närmast vinner ett pris :). Detta skapar möjlighet till att vem som helst kan vinna och ni får vara ärliga med er själva och gissa den tid ni tror ni gör som en bästa prestation.

Ni kan även i samband med er anmälan meddela om ni vill vara med i en utlottning av att vinna en energiplaneringstimme. (frivilligt) . Vinnaren meddelas efter loppet. 

Detta innebär att vi ses vid ett tillfälle där vi går igenom hur du kan tajma din energi utifrån din träning för att optimera så väl din prestation som återhämtning och förbränning. Vi kommer även plocka fram en individuell energiplan inför tävling som beräknas helt utifrån dig, din kapacitetsanalys samt kravprofil. Jag har 5 års universitetsstudier inom idrottsnutrition och idrottsmedicin och har jobbat med flera idrottare på allt från motion- till yttersta elitnivå och samarbetat med bland annat svenska friidrottsförbundet och svenska simförbundet. Samt har många egna erfarenheter av nutritionsplanering från min egna elitsatsning inom ultra. 

Utöver det kör vi gemensam uppvärmning samt denna gång 2 löpteknikövningar samt en aktiveringsövning. 
Det kommer bli en riktig finaldag!!!!

Dessutom belönas alla med energi efter målgång + garanterad skön trötthet, mjölksyra och endorfinkickar. 


Vill även belysa prova på-passet den 4/6 inför höstens start av elitsatsningen Sundsvall Runners som sedan börjar den 26/8. Prova på-passet är gratis och där får ni en inblick i hur min träningsfilosofi som helhet ser ut. Ni kommer få info om träningsplanen, hur den kommer kunna pulsstyras, nutritionstänket, samarbetena som kommer löpa under säsongen, känna på olika teknik- och stabiliseringsövningar samt få känna på hur ett hårt pass kan se ut. Gruppen vänder sig enbart till erfarna löpare inom olika uthållighetsidrotter för att vi ska kunna maximera vår prestation. Du behöver alltså inte satsa enbart på löpning utan det kan vara längdskidor, triathlon, orientering med mera. Kravet är att klara sub 22.30 på 5km, du ska vara minst 15 år samt vara beredd på att göra det som jag kräver. Jag har år av erfarenhet som elitlöpare på landslagsnivå och vet vad hård träning handlar om. Tillsammans med den kompetens jag fått från mina studier och jobb har jag dessutom bra verktyg på att lägga så väl träningsperioder och nutritionsperiodisering på bästa sätt. Det jag inte känner mig trygg i tar jag in professionell hjälp utifrån vilket kommer göra att Sundsvall Runners blir unika genom att verkligen hålla högsta kvalite inom allt som rör det du behöver för att höja din nivå flera steg. När jag sprang in som 6a på Comrades marathon i Sydafrika som är världens största ultra och den tuffaste på väg med sina 90.2k och brutala backar var en av de lyckligaste stunder i mitt liv. En dag där allt satt, all träning var gjord och kosten var klockren. Den magiska känslan vill jag dela med mig av så mitt mål med Sundsvall Runners är att få DIG att överträffa dig själv. 

Gör en intresseanmälan till hösten så kommer du få mer info och anmäl dig gärna till prova på-passet den 4/6 18.30. Max 20 platser vilket även höstens grupp kommer ha som tak. (anmäl via mail)

Hoppas vi ses :)

Att lägga mycket tid på träning är ett krav för att nå toppen som elitlöpare. Dock glöms ofta nutritionsplaneringen bort vilket gör att trots hård träning uppnås aldrig löparens fulla kapacitet. Jag har haft äran att hjälpa Kristofer Låås som idag är en av Sveriges absolut främsta maratonlöpare med en imponerande meritlista.

Här är hans ord om tjänsten idrottsnutrition- tajming och periodisering


”Genom min snabba löparkarriär har jag alltid frågat Sophia om råd inför viktiga lopp. Det har gjort att jag överraskat många med vad vissa kallar att ”överprestera”, men för mig handlar det om att använda proffshjälp till att kunna utnyttja kroppen maximalt. Där har Sophia varit otroligt viktig för mig. Efter knappt två år av löpning kom jag på en 7:e plats i SM i marathon (2018) i 30 graders värme. Tack vara energiplanen som Sophia tänkte ut höll jag hela vägen. Det är en otrolig känsla att springa in på stadion med energi kvar. 
Efter det har jag hunnit med många lopp där jag använt Sophias kloka råd. 2019 gjorde jag 3 st maror under 2:25 (endast efter 1 år med seriös löpträning) och sprang även inoffociella trail VM i Bad Gastein (Infinite Trails) som är 40km och 2300hm i 25-30 grader. Efter 4h och 20min placerade jag mig på en 14:plats. Utan Sophias hjälp hade jag aldrig klarat av att ”överprestera”

Bilden där min brorsa ger mig energi på sthlm mara förra året är ganska talande tycker jag. Där jag säger: ”Jag hängde inte med klungan då de gick ut för hårt”. Han svarar:
”Det är lugnt, det är långt kvar. Du tar ikapp dom mot slutet, du är alltid stark där”.
Och jag visste ju att jag har en fördel med hur noga jag är med energiplanen”

​Under maran gjorde Kristofer en av de snabbaste sista 10K och sprang flera minuter snabbare än beräknad måltid med 10K kvar

Söndagen den 26/4 kommer ett nytt tillfälle att testa formen på 5km i Sundsvall. Ta chansen att se hur du ligger till på 5km eller för er som sprang den 4/4 utmana er tid på samma bana!

Samling 9.30 i parken under norra brofästet

Start: Cirka 10.00 efter gemensam uppvärmning 

Tidtagning: Ja och du kan få en nummerlapp vid start. Ta med egna säkerhetsnålar om du vill få ditt resultat. 

Maxantal: Max 20 deltagare där mål är sub 25 minuter på 5km

Kostnad: GRATIS!!!!

Banan: Flack bana som först går en prolog på ca 800 meter och sedan 2 varv på en 2km-slinga. Det läggs till ett upplopp på cirka 200m.

Överdragskläder samt värdesaker kan lämnas vid målet där en person finns under hela tiden. 

För mer info och anmälan skickar du ett mail till sophiaskostochloparcoaching@gmail.com

Först till kvarn gäller!

Det blev verkligen en hit förra lördagen och jag hoppas på en lika rolig och utmanande dag den 26/4 :)

// Sophia Sundberg
​