För ett par dagar sedan fick jag veta att jag blivit uttagen till att få äran att representera Sverige på EM i Franska Belvés. Sträckan är 100 km på en väldigt kuperad bana med 75 höjdmeter sista 2 km. Spännande och väldigt jobbigt kommer det att bli. Gladast är jag att Kajsa Berg som har kommit att bli en av mina närmsta vänner också ska med. Hon som dessutom vann EM-guld förra året har nu chansen att försvara sin seger.
100km är en tuff sträcka och det är efter 80km det avgörs. Sista två milen är inte direkt smärtfria och här får envisheten sätta in. Jag är ju rätt ny inom ultradistanserna, men har kämpat hårt det senaste året för att lära kroppen att klara den belastningen som krävs. Har dock mycket kvar att lära! Jag älskar att springa men det har inte alltid varit lätt. Prioriteringarna för löpningen har ofta gjort att jag fått välja bort andra saker i livet. Jag är jätteglad för den här chansen och hoppas på att tillsammans med övriga tjejer göra en fin laginsats. Länk till friidrott.se http://www.friidrott.se/nyheter.aspx?id=14771 2012 var för mig ett bra år inom löpningen. Jag minns min första mara 2011, hur nervös jag var och vilken respekt jag kände för distansen. Så långt som 4 mil hade jag aldrig sprungit, som längst 30km. Här började dock mina drömmar om ultra. 2011 var ett rätt skadedrabbat år och efter min fruktansvärda känsla efter att totalt gått in i väggen under lidingöloppet 30km samma år tappade jag motivationen. Men drömmen om ultra fanns där. Under oktober började jag springa 80 min varje dag som hela tiden ökade, 90 min, 100 min och så höll jag på. Klev in i 2012 med en bra höst med mig. Kontinuitet i träningen och fick köra på utan några känningar. Skövde 6-timmars skulle bli min ultradebut. 6 timmar på en kuperad 1200-metersbana i rätt dåliga väderförhållande blev en utmaning. Sprang dock över mina egna förväntningar och fick ihop 74.343km. En helt ny värld öppnande sig, en värld av ödmjukhet. Klarade kvalgränsen till VM, men truppen hade tagits ut 3 dagar innan mitt lopp. Jag är så otroligt glad att jag inte kom med. Att med endast ett 6-timmarslopp i benen kliva in i ett VM på 100km känns inte optimalt. Detta har jag fått ännu mer förståelse i efter att själv sprungit 100km. 6 timmar finns inte längre som kvaltävling vilket jag anser är bra. Mitt andra lopp var Lidingö Ultra 50km. Hade ingen bra känsla innan start men gjorde ett av mina bästa lopp. 3.49 och nytt banrekord. Återhämtningen var kanon och jag var ute och sprang med lätta ben dagen efter. Sedan var det Stockholm Marathon som 2012 kanske inte gav ett rättvist resultat på grund av kyla, regn och vind. Har aldrig varit så kall och jag förstår att många bröt. Jag är dock jättenöjd som tog mig i mål på en 6e plats i SM på 2.58. Två veckor efter maran sprang jag första sträckan på indalsledenloppet. En stafett som blivit till en tradition. Var nog 11 år när jag sprang första gången. 10.7 var sträckan och jag klockade av 10km på 37.30. Grymt nöjd att jag fått lite snabbhet utan att ha tränat några intervaller :), men det var mitt enda korta lopp denna säsong. Sedan var det då dags för mitt stora mål, SM 100km i Adak. Detta var en tragisk historia med försenat natttåg och matförgifning. 10 ggr på toa och en spya gjorde att jag fick kliva av vid 70km. Banan i Adak är rätt lätt och passade mig bra men jag gick helt tom på energi. Ack den som ger sig. Anmälde mig till Skövde Ultrafestival 100 km som går runt en 400 metersbana. Ägnade semestern åt träning och fokus på Skövde. Denna gång skulle allt göras rätt. Bestämde mig innan start att vad som än händer bryter jag inte. Under dessa 250 varv hände det mycket, både fysiskt och känslomässigt. Dock tog jag min distans från 6-timmars här i mitt 100km då jag passerade vid 6 timmar en bit över 74.8km. Sista biten var tung och ett parerande mellan alla andra trötta löpare som kämpade tappert. I mål var jag på 8.15. Dock var min prestation ingenting i jämförelse med de som sprang i 48 timmar. När slutsignalen gick för dessa fantastiska människor som snurrat runt varv efter varv på denna 400 metersvana grät jag. Jag blev så känslosam. Bragden de gjorde är så otroligt imponerande. Att springa på en 400 metersbana gjorde sitt för kroppen och all kurvlöpning satte sina spår. Underlaget bara som fast fötterna och jag fattar nu varför bana är till för snabba lopp :). Detta var mitt sista lopp under 2012. Agerade farthållare på Stockholm halvmarathon och Lidingöloppet.
Bästa loppet 2012: Samtliga, både bra och dåliga. Allt är av lärdom. Bästa passet 2012: Det var rätt många men de två bästa var dels när jag sprang en 25km tröskel efter en hård träningsvecka med en snittfart på 4.06/km. Detta pass gav mig självförtroende inför Stockholm Marathon. Det andra passet var 2*5000 m på bana med 2 min vila. Denna dag minns jag att jag var så trött och det kändes inte alls roligt att genomföra detta pass själv. Sprang första 5000 på ca 19.30 och den andra på 18.26. Jättenöjd var jag. Mest känslosamma Hur jag bölade i Skövde när Jan-Erik Ramström gjorde den mest fantastiska prestationen under 48-timmars i Skövde. En fantastisk person och bra förebild. I mina ögon är du en stjärna. Det bästa med 2012 2012 var som sagt för min del en bra säsong, och bland det bästa var att jag träffade Kajsa Berg som har blivit en väldigt god vän. Kajsa som tog guld på EM och silver i VM 100km detta år. Jag hoppas på att hon försvarar detta även i år. Hon är nog den mest ödmjuka person jag träffat och hoppas att hon ska uppmärksammas mer för sina prestationer. Vad tar jag då med mig in i 2013? Jag lärde mig mycket under förra säsongen och vilka krav som ställs på kroppen för att klara de hårda påfrestningarna. Jag är fortfarande väldigt oerfaren på distansen men är inte rädd för att pressa min kropp. Jag lyssnar och lär av de som hållit på ett tag och ska försöka hålla samma fina kontinuitet i träningen som 2011/2012. Mitt största mål är att bygga upp kroppen för att hålla mot belastningen och ge kroppen tid att anpassa sig. Jag ska äta bra, vila när det behövs, sova ordentligt, undvika alkohol och utekvällar. ( Vilket jag i och för sig gjort det senaste året)!! Sen får vi se vad det blir :) |
Bloggare
Jag heter Sophia Sundberg är idrottsnutritionist och löptränare. Tränar och tävlar på Ultradistanserna. Här kan du följa min blogg. Arkiv
March 2022
Kategorier
All
|