Så sedan 1,5 veckor tillbaka har träningen varit lite sådär. Fick förra helgen till två riktigt bra pass men sedan blev smärtan för stor.
Efter ett besök hos Daniel Salov i fredags fick jag klartecken på att jag kunde tävla. Läkningen av revbenet kunde inte påverkas och det var "bara att springa". Jag var då inställd på att starta under lördagens halvmarathon och kände trots lite pass i benen att jag kanske skulle klara min tidsplan. Under sommaren har jag satt ett nytt PB på distansen under träning med 2,5 minuter, så förra årets tid på 1,23,47 var jag säker på att jag skulle klara.
Gick på fredag eftermiddag ut och joggade lite lätt vilket kändes bra men var otroligt trycköm över revbenet.
Här gällde det att vara smart.
Jag har ett mästerskap om lite mer än två månader och i ultrapass är den tiden väldigt knapp. Jag vet att när man står i elitledet på Stockholm Halvmarathon och A-ledet släpps på några sekunder före start hamnar man i en situation där män med höga ambitioner vill komma så långt fram som möjligt. Här är alltså en armbåge i sidan mycket möjlig och jag tror att jag skulle påverkas så hårt av det att träningen skulle bli lidande ett tag till framöver.
Stockholm Halvmarathon är för min del bara en B-tävling i år där jag enbart ville springa för en bra tid. Att lämna DNS gör därför mig inget utan jag ser en större vikt i att från idag kunna träna på med fokus på A-tävlingen med stort A för i år.
Ett VM är ett VM och när den dagen kommer ska allt stämma. Skillnaden mot kortare distanser är den mentala biten och vad jag förstår från VM-banan kommer det vara trångt med många 180-graders svängar. Att vara kall i en sådan situation och göra sitt eget lopp kommer att bli en större utmaning än jag någonsin stött på.
Men nu är jag igång och gårdagens 30km-pass med en liten fartökning gick bra och helt smärtfritt :).
Jag är fortfarande tävlingssugen kan jag lova och det lutar emot ett 10km-lopp i helgen som en del i träningen.
Nu hoppas jag att det ska rulla på och jag har även bokat in ett värmeläger i oktober som kommer lägligt i tid innan Qatar.
Japp, 3 veckors lite flum/mys/ostrukturerad träning är nu över och jag får se det som en tidig säsongsvila. Nu är det in i bubblan som gäller där jag ska äta, sova, tänka och göra allt för att skapa de bästa förutsättningarna jag kan inför VM 100km i Doha, Qatar den 21/11.