Jag har senaste åren kört på långa pass med inlagda trösklar och helt struntat i allt vad intervaller heter. Dels för att jag avskyr intervaller och dels för att jag själv inte såg nyttan i det för min ultralöpning. Nu när kvalitén på ultralöpare har blivit starkare så är snabbhetsträningen ett faktum. För att tampas om medaljerna på Comrades berättade Nick att löparen bör göra en mara under 2.35 för att ha en chans. 100km idag är ett förlängt marathonlopp där det fortfarande handlar om att kunna ligga på en hög intensitet hela vägen. Tjejerna som vinner Comrades som förutom är knappa 90km även ett tufft kuperat lopp ligger runt 4.15/km i snitt, och det är väldigt snabbt.
Så nu innehåller mitt schema 2 banpass/vecka där det är allt från 200-1000 metersintervaller. Backträning i form av kort och brant med 100% intensitet, långa backar som är få i antal men även de med 100% intensitet. Varje vecka innehåller även tempopass som varierar från 12-22km där farten ska vara tävlingsfart på halvmarathon, och i övrigt är det vanliga distanspass, styrka och självfallet ett ultrapass. Samtliga distans och ultrapass ska ske i kuperad terräng.
Hittills har träningen fungerat bra och det känns som kroppen svarat positivt och att återhämtningen lika. Förra onsdagen sprang jag mitt tempopass över en halvmara och följde nästan helt women Health halvmarathonbanan som gick i lördags. Sprang den på 1.21.42 vilket hade räckt bra till om jag tävlat så det får jag se som ett litet formbesked.
I går blev det lite mycket löpning då jag sprang 13km till jobbet. Sprang 10*200meter i full fart direkt efter jobbet och tog mig snabbt hem för att köra fartlek i backar 10km med vår nystartade löpargrupp på Ekerö. Kände i gårkväll att nu är jag faktiskt trött. 230km förra veckan som avslutades med tufft backpass, farthållare på halvmaran och löpning hem 47km och började denna vecka med 40km i går. Så ja idag när jag kikade på schemat stod det 10 km morgonjogg och 18 km eftermiddag.
Men vet ni vad! Jag skiter i det. För idag säger min kropp nej Sophia, jag vill vila och ta igen mig så jag klarar de två sista tuffa veckorna innan nedtrappningen börjar inför årets stora mål. Och du Sophia, kom ihåg att du ska springa Lidingö ultra i helgen, dock inte som tävling men du ska klara din tänkta snittfart och fortsätta 10 km efter mållinjen utan att bli trött. Och sist men inte minst Sophia, en vilodag gör dig starkare och hittar tillbaka till motivationen och glädjen samt framkallar ny styrka och gör dig redo för morgondagens tempolopp, denna gång 20km med mål 3.50-3.55/km.
Att inte ha specifika vilodagar i träningsschemat kan vara både bra och dåligt. För den som slaviskt följer ett program och känner skam om man missar ett viktigt intervallpass, eller utför det trots att kroppen protesterar bara för att det står där tydligt på schemat. Sedan står det specifikt vilodag och kroppen kanske just denna dag är stark och skulle utan tvekan kunna göra ett superpass. Då är det inte bra med utsatta vilodagar. För min del vill jag gärna fylla mitt schema med träning 7 dagar i veckan och tar min vila när kroppen säger till, precis som idag!
Så idag blir det en rejäl skål futurelife (min bästa löparmat) och egetbakat bröd med mycket nyttigheter, böngryta till lunch med matig sallad, futurelife till eftermiddagsfika och spenat- ochfetaostpaj ikväll med traditionsenlig efterätt och sedan yoghurt med nötter.
Äta, sova, återhämta så ska jag nog i morgon kunna ge mig ut på det underbara tempopasset med lite lättare ben.
På´t igen bara ;)