Året efter sprang han på 38.30 vilket blev ett rejält pers och han hade energi hela vägen. Resultaten på klassikern blev bättre och bättre då han nu med rätt bensin i kroppen kunde trycka på hela vägen över de 90km skidorna, 30 mil cykel, 30km löpning och 3km simning. Han kunde i loppen öka och ta sig upp placering efter placering. Eftersom Pär inte hade en gedigen träningsbakgrund blev det för tufft att enbart träna löpning och därav kom intresset för att testa triathlon. Helt plötsligt var vi inte två längre i vår lilla etta på 40 kvadratmeter, utan Jag, Pär och två racercyklar. Pär började varva träningsgrenarna och det började verkligen ge resultat. Trots kort träningsbakrund körde han på egen hand Vätternrundan 2012 på 8.31 vilket är riktigt bra utan att gå i klunga. Även vasaloppet gick kanon. Tog in nya verktyg i kosten och ökade på träningen. Vätternrundan 2013 8.20. Klassikern på 20 timmar var knäckt då han gick in på 16 höga. Så var det dags för hans första riktiga triathlon. LångSM vättern triathlon. Under simningen som är hans sämsta gren tappade han mycket mot de övriga men under cyklingen körde han om deltagare på deltagare och löpningen höll han jämna steg hela vägen och slutade på en 7de plats i sin åldergrupp vilket jag tycker är fantastistkt utan erfarenhet av sporten. Detta lopp var ett test för årets kraftprov Ironman Kalmar 17/8. Hela semestern gick åt träning, mat och vila. Jag gjorde program med mycket fokus på brickpass av cykel och löpning. Samt löpintervaller och något långpass. Mer hann vi inte. Vi hade hyrt en stuga i Oknö som är en vacker idyll 5 mil norr om Kalmar. Där tränade vi, spelade minigolf och hade det skönt. Under onsdagen innan loppet springer vi Pärs sista löppass, 15 km inkl 5 km tröskel. Efter 3 km av uppvärmningen stukade Pär till foten men kände inget och genomförde passet där tröskeln gick på 20.04. Allt kändes bra. Men när vi sedan skulle cykla 200 meter för att fiska smällde det till i foten och helt plötsligt kunde han inte gå. Bra uppladdning innan loppet ;). Snabbt fick han isbad, lugnande och värktablett innan jag körde homon till Kalmar för att utesluta det värsta. Vi fick snabbt hjälp och superbra bemötande. De röntgade och konstaterade lätt stukning. Vila så skulle det kanske gå att köra på lördag.
Två dagar till loppet med lindad fot och Pär ler på bilden. Både han och jag är säkra på att det kommer att gå!
Ingen träning som sagt utan fokus på det mentala och kosten. Vi har ett utgångsläge som vi får acceptera! Pär använder sig av mitt bästa verktyg dagen innan han med, nämligen kladdkaka med vispgrädde och självklart sympatiäter jag med ;)
Så var det lördag och klockan ringde vid 04.00. Hoppade upp ur sängen och förberedde frukost. Jag brukar vara ett nervvrak men Pär var lugn. Foten kändes bättre och vi hoppades på det bästa. Vi var i Kalmar så det fanns inga tankar på DNS. Väl på plats var det en fantastisk stämning och allt jag tidigare hört stämde, det var magiskt. Pär var laddad och drog på sig våtdräckten innan han tillsammans med 1900 andra människor skulle ner i vattnet för att tillsammans lyssna på nationalsången innan det bar i väg ut på de totala 22 milen som en Ironman ger.
Precis innan start, beredd med en liquid.
Löpningen då, där jag också missade växlingen för att hinna till det ställe där langning var tillåtet. Här var jag nervös, hur skulle det gå med foten? energin?, värmen? och vindarna?. Vi pratade innan om att han skulle lägga sig på 4.50 för att sedan hålla och kunna öka något. Ett mål på 3.30. En mara är långt vet de som gjort de och med Pärs 2 långpass denna sommar var jag nervös. Vid första varvningen vid mig efter ca 13km log han och sprang i 4.37/kmfart. Jag gav lite tips om hållningen och andningen och peppade allt jag kunde. Sedan var det vara att vänta till varv två där han passerade mig vid cirka 24km även här höll han jämt och frågade placering. Jag visste inte men sa 11 efter cyklingen, vilket gav kraft. Här hade många svårt me4d energi och tappade helt löptekniken, men inte Pär, han körde på. Sista gången jag såg han var när han hade 1200 meter kvar. Jag visste att han skulle klara sitt mål på 10timmar men med hur mycket? Plötsligt ser jag någon komma i en ruskig fart skrikandes UR SPÅR till alla andra som inte har en chans. Det var Pär och jag börjar skrika som jag gör när jag får på mig coachdjävulshornen (ni som sett mig vet ;)). Jag sprang brevid och tjöt så folk undrade vad jag höll på med FOKUS var mitt ord!!!!!. Upploppet var fullt av människor så det var omöjligt för mig att stå lägs med grindarna. I stället kutade jag bland barnvagnar och lattemänniskor på sidan och hoppade och i alla riktningar och skrek och grät. Pär sprang i mål med ett glädjeskrik. Han hade gjort det han trodde var omöjligt. Han hade klarat 10 timmar och med god marginal då klockan stannade på 9.46.49. Han slutade på en 11.te plats och blev 4de bästa svensk. Jag hoppade upp på en bänk där jag inte fick vara och bara tjöt som ett barn. Min Pär utmanade verkligen eliten. Aldrig sprungit en mara men gjorde denna på 3.21 med över 5 timmars hårt arbete bakom sig. Han var två platser ifrån att få åka till VM i Hawaii vilket är helt otroligt av en person som tränat ett år och gjort ett ironman.
Ja kära vänner jag har format en Ironman inom kategori elit. Killen som sprang två kilometer och höll på att dö av utmattning är borta. Nu ska vi snäppa upp detta ett steg och komma ännu starkare. Vi är ett team som klarar allt, och Pär jag älskar dig av hela mitt hjärta!
Vilken fighter! Psyke av stål och en fysisk styrka som få. Vad blir här näst???