I dag är det torsdag och det har gått ett par dagar sedan Kiel Marathon. Tankarna innan loppet var att jag skulle få en lätt resa då jag hört att det var en platt bana. När jag bokade resan för ett par månader sedan tjatade jag lite på Kajsa som valde att följa med. Det skulle bli en kravlös helg i vackert vårväder. Vi åkte tidigt fredag morgon med tåg till Göteborg. Valde det tåget då arrangörerna av resan, Marathonguidernas Jan Parniak och Barbro Paraniak hade bokat samma tåg tillsammans med andra deltagare. Det var redan en härlig stämning och Janne visade bilder från tidigare lopp Marathonguiderna hade arrangerat resor till. Väl framme i Göteborg gick vi snabbt och åt lunch och sedan tog vi spårvagnen till Båten. Kajsa och jag valde att fördriva tiden tills färjan skulle gå med att träna. 45 min löpning och 6 stegringslopp blev det. Gick sedan ombord, duschade och njöt av en fantastisk middag med övriga deltagare. Underbara människor som gjorde varje sekund till en trevlig upplevelse. Kajsa och jag gick och lade oss tidigt och jag sov faktiskt riktigt bra :). Under lördagen serverades en god frukost och sedan var det dags att bege sig mot utgången av båten. Janne och övriga ledare gjorde allting smidigt och vi fick i terminalen nummerlappar och information. Båten gick iland 9.15 och vår start skulle gå 10.20. Och då, när vi lämnar terminalen möts vi av det Kiel har att erbjuda denna februari dag. Ja inte var det vårsol som jag hade visuellt målat upp. Näe det var hårda stormvindar, snöbyar och kallt. Jag var tvungen att skratta åt mig själv som trodde att jag skulle få en lätt mara, men det var en Stockholm Marathon 2012 dejavu, fast mer lite mer kläder på kroppen :). Vi värmde upp och jag fascinerades av att det inte var kö till de 4 bajamajor som fanns. Och sen då sådär 10 min före start blev vi något förvirrade. Vart var starten??? Vi joggade ner efter vägen och tillslut såg vi två funktionärer komma gående med två stolpar och ett skynke där det stod start. Avslappnade människor :). Och då stod man där, på startlinjen, i Tyskland och årsdebut av tävlande. Jag log och kände ren lycka och jag delade det med en av mina bästa vänner. Starten gick och jag försökte hitta en bra fart, vilket var svårt då det började med rejäl motvind. Kajsa seglade lätt ifrån och jag valde att inte hänga på. I stället blev jag ensam med en tysk som låg precis bakom. Jag började springa sick sack för att bli av med denna irriterande människa och tillslut var jag loss. Loppet bestod av en lång raksträcka, vändning, en lång raksträcka och vändning. Detta skulle upprepas 4 ggr. Vid första vändningen 5 km bort låg en av två vätskekontroller. Jag längtade efter sportdryck och log när jag såg funktionärerna hålla ut muggar med någon färgglad dryck. Jag ropade på tyska ”Was ist es”? Och fick svaret te, men jag som kopplar tyskland med öl hörde bier. Attans tänkte jag och tog vatten. Sprang ensam och efter 17 km började jag känna att jag behövde socker. Stannade vid en vätskekontroll och började äta bananer. Tråkigt att stanna men glädje att jag hittat något jag klarar av att äta under tävling. Sprang vidare på varvet som bestod av 7km motvind, 2-3km gatusten. Under sista varvet stannade jag återigen och åt banan. Tog även en chokladbit som jag tuggade och spottade ut. Sista raka i motvinden var tung och jag önskade att tysken som sprang bakom mig i början skulle komma upp och dra, men det skedde ej. Kajsa hade också problem under loppet med en tysk som hela tiden ville ligga bakom henne. Som tur var spurtade hon ifrån honom sista två kilometrarna. Min klocka stannade vid 25km så härifrån var det bara att springa på. Vid 40km serverades coca cola som jag stannade och drack. Sen var det då, det kära upploppet där vindarna fick en att stå stilla. Har aldrig gjort ett så dåligt upplopp haha. I mål möte Kajsa mig med ett glatt leende. Kajsa vann på tiden 2.50.50 och jag kom tvåa på nytt pers 2.57.23. Det var så inspirerande att se Kajsa springa. Det ser inte ut att gå fort men det gör det. Hon är grymt duktig och satte banrekord med 5 minuter. Efter loppet gick vi till båten och duschade för att sedan gå till prisutdelning. Simon som springer med mig i TSM sprang halvmaran och kom trea i sin åldersklass. Grymt jobbat! Alla som sprang verkade ha gjort ett bra lopp och var nöjda. Jag Kajsa och Simon gick och åt en tysk efterrätt efter loppet och sedan var det middag på båten. Fantastisk buffé med egen mjukglassmaskin :). Janne och Barbro hade ordnat utlottningspriser som delades ut och stämningen var på tipp topp. Marathonguiderna får 10/10 möjliga och gjorde resan till ett minne för livet. Att kombinera tävling och resa är jätteroligt och jag rekommenderar alla att åka med dem. Prisvärt och bra uppstyrt. Jag kommer absolut åka med dem igen. Kanske Kiel vem vet. Jag måste ju få göra detta i den vårsol jag hade visualiserat.
Om marathonguiderna kan du läsa mer på marathonguiderna.se
0 Comments
Leave a Reply. |
Bloggare
Jag heter Sophia Sundberg är idrottsnutritionist och löptränare. Tränar och tävlar på Ultradistanserna. Här kan du följa min blogg. Arkiv
March 2022
Kategorier
All
|