Ska bli roligt att träffa Sven-Åke och få bolla lite tankar.
Blev glad när jag läste Anders Szalkais berättelse om sin erfarenhet från 100km i Tibro 2011 och beskriver vad 100km handlar om, att det absolut inte är som att springa ett marathon och att så mycket annat spelar roll. Det är enligt mig själv så betydligt mycket jobbigare än marathon som egentligen bara ger trötthet. Stjärnorna Anders pratar om känner jag ingen mig i efter mitt 100km i somras på löparbana och hade inte jag den fina support i Maria Hedström och Magnus Petersson hade jag nog också funderat på att bryta. När jag grät floder vid 90km för att det började regna haha. Jaja, härliga minnen ;). Jag blev också glad att Anders funderar på att springa Stockholm Ultra 100km den 4/8. Där kommer han att klara det galant nu när han vet vad det handlar om. Kanske vi kan ta ett långpass tillsammans? Vore superkul!
Svackorna som kommer, och JA de kommer under ultralopp ger ofta negativa tankar och det är här gränsen till att bryta är hårfin. När min rygg kraschade efter 90 minuter i somras och jag försökte göra allt för att hitta ett läge där ryggen kändes ok, men det gick inte. Men jag sket i smärtan och sprang mina timmar. Smärtan som jag fick ta i efterhand i hela 4 månader.
Inför kommande svackor på lördag ska jag tänka att jag springer varje svacka för mina nära och kära. En för min familj, en för Sven-åke och Reima, en för min favorithund Cindy och en för Maria och Magnus som stod ut med mitt gnäll i Skövde :). För fler svackor än så får jag ju inte ha! Och sedan springer jag ju självklart för att springa över mållinjen och falla ihop i Pärs armar, det ser jag fram emot!
Lite hjälp:
Tips från erfarna ultralöpare tas gärna emot!!
Är det något sp jag ska tänka på som lätt glöms bort?
Har ni några kloka visdomsord så här dagarna innan?
HELP!!! :)