Att ha varit skadefri i snart 2 år känns riktigt bra även om jag haft ett par mentala svackor emellanåt, vilket på ett sätt kan vara värre än en skada då kroppen är redo att träna hårt men huvudet säger tvär NEJ.
Min träning har den senaste tiden lagt fokus på lite mer fart då jag insett att ultra idag inte enbart handlar om uthållighet utan att man även måste kunna hålla en jämn hög hastighet. Att enbart nöta mil efter mil i samma fart gör mig visserligen stark att vara ute länge, men verkligen inte snabb.
Av att ha sett banprofilen och varit i samtal med Peter Fredricsson igår har jag fått klarhet i att den liknar EM-banan till viss del. Många höjdmeter ska klättras och rent ut sagt brutala utförsbackar som ska bemästras. Så stryktåligast vinner.
Mina ambitioner är främst att klara loppet då jag vet att det blir en tuff utmaning. Sedan att hålla hyffsat jämn fart och inte gå ut för hårt. Tekniken kommer bli en avgörande del då det gäller att spara så mycket energi som möjligt både uppför och utför. Onödig mjölksyra vill jag inte ha redan efter 20km utan hoppas på att kroppens signaler på att kriga kommer betydligt längre in i loppet.
Nu under de sista veckorna blir det ett par tuffa pass där ett är 10k race på lördag. Hittar jag ingen tävling blir det till att avverka de 10km själv på träkvistavallen i fullt ös. Utan konkurrenter eller hare blir det även en mental träning så det är väl kanske bra :)
Detta blir mitt första deltagande i Comrades och jag tänker inte sätta någon press på mig själv utan ta det för vad det är och skapa erfarenhet tills jag förhoppningsvis tar mig an utmaningen igen och då med placeringsmål.
Idag är det så svårt att säga vad jag kommer på för plats mer än att jag gör mitt bästa och förbereder mig väl på smärta.
Kostupplägget startar idag och jag har en plan som jag hoppas håller. Alltså ingen kolhydratladdning 3 dagar innan utan nu kör jag med knappa 3 veckor kvar på mitt egna sätt för att optimera min helhet. Fokus på de detaljer som är avgörande utöver träningsstatusen. Mentalt försöker jag även jobba fram en målbild och hur jag ska dela upp loppet. Ultra handlar ju trots allt mest om hur väl man klarar av att hantera motståndet från hjärnan och de spratt den orsakar för att sätta käppar i hjulet. Som sagt det sitter i huvudet när kroppen gjort sitt och man måste hålla i hop ända in över mållinjen.
Det är som sagt dags att gå in i min bubbla där alla tankar och känslor cirkulerar kring loppet. (förutom när jag har mina fantastiska adepter som ger en helt annan typ av positiv energi som är jätteviktig).
I kväll blir det ett nytt pass med brutalcoachen Rebecca då vi denna gång kortar ner distansen till 200ingar med löpstyrkeövningar som vila. Det ska alltså framkallas syra som aldrig för. Syran som jag är allergisk emot men måste övervinnas. "run through hell with a smile" and than fall down :)