Lugn jogg fredag som kändes som jag sprang på 2000 meters höjd. Det gick helt enkelt inte att få in syre.
Lördagen var det dags för 5000 meter snabbdistans och jag kände mig pigg och redo. Joggade bort till elljusspåret och körde igång. Första kilometern flöt på enligt plan, och även den andra men sen PANG in i väggen. Stannade 5 sekunder och sedan var jag återhämtad. Sprang ett par minuter igen och sedan kom väggen. Jag kunde inte andas när intensiteten låg hög. Efter några tappra försök konstaterade jag att det var lika bra att jogga hem, och det var i ren frustration kan jag lova.
Men det blev 1000ingar typ, ungefär, sådär så ett mellanmjölkspass får vi kalla det.
Väl hemma var jag självklart inte nöjd och tänkte att jag kan väl inte ha blivit så dålig på en vecka :). Näe, nytt försök i morgon och denna gång med pollenmedicin och 3 doser astmaspray. Fick även med mig Hanna Helsing som är min nya underbara löparvän på Ekerö.
8.30 söndag morgon joggade vi bort mot träkvistavallen för att denna gång göra det på bana. Och denna gång var det inte läge att bryta. Det var varmt redan vid denna tid på morgonen och vi var så laddade som vi kunde bli. Målet var att springa avslappnat och hamna någonstans runt18.50. Första stegen kändes kanon och steget lätt, men sedan tog andningen över även om det absolut kändes bättre än dagarna innan. Fick även till ett helt ok lopp och sprang på 18.21.
Hanna gjorde en fin insats på 19.10 och jag tror och hoppas, eller ska säga att jag vet att vi hittar henne långt upp i resultatlistan på Asics Stockholm Marathon den 31/5 :)
Som tur är behöver jag inte oroa mig för pollen under Comrades så är kroppen i den formen som det känns som ska det nog kunna gå helt ok. Men 89km är ingen lek och allt kan hända. Men en sak är säker jag ska verkligen insupa allt som sker och njuta av en fantastisk upplevelse.