Jag började med att vila lör-tis vilket både var frivilligt och ofrivilligt. Efter en tuff träningsvecka var kroppen verkligen redo att vila och bygga upp sig igen och tanken var att vila helgen. Men efter magkatarrproblem blev det två dagar extra.
Sprang ett lätt pass i onsdags på 13 K i skogarna här på Ekerö vilket var fantastiskt. Jag hade säkert kunna springa redan på måndagen men jag har min strikta regel att har jag inte ätit bra blir det ingen träning!.
Efter det har träningen bara flutit på och efter samtal med Peter fick jag OK att köra en Ultrahelg nu i helgen :).
Efter ett "misslyckat" ultrapass på Lanzarote där jag fick bryta efter 37K för att sedan springa resterande kilometrar på eftermiddagen ville jag verkligen få till en bra helg.
Jag vet att det inte är de enskilda passen som ger det slutgiltiga resultatet dagen det gäller utan helheten de senaste månaderna. Men för mitt självförtroende var denna helg viktig.
I fredags sprang jag och Pär 21K i ejljusspåret här på Ekerö. Ett lugnt pass upp och ner för alla backar.
På lördagen stack jag i väg själv på ett tempopass på Färingsö. Efter uppvärmning på 3K ökade jag på farten så att första 10K gick på 41.00. Därefter ökade jag farten successivt och hamnade på 38.50 på andra halvan. Sista 8K lade jag även in 8 skarpa svängar för att få den där träningen på att gå ner i fart och accelerera. Känner att det tar rätt mycket för knän och höfter men med alla sådana svängar jag kommer att möta på VM är det bara att förbereda sig för smärta. Därefter var det 7K hem. Kände mot slutet att jag blev låg på energi men, men. Nöjd med passet.
Söndag var det dags för 50K vilket jag fått OK för. Dock skulle det gå väldigt lugnt då det var mer fokus på mental träning än fysisk. Pär och Marcus Skulle springa 30K så jag stack iväg lite innan och sprang 9K innan jag hämtade upp den för att sedan springa ut på Färingsö. Vi låg på 4.55/K i snitt så det var verkligen ett lugnt pass. Det är otroligt fint att springa ut på Färingsö och man slipper rödljus, bilar och möter om man har tur ett par cyklister och skidåkare.
Väl tillbaka på Ekerö hade jag 13K kvar och tog en extra sväng via Jungfurusund. Ökade farten lite till 4.45/K och landade till slut på 4.03 och helt enligt plan.
101K fre-sön var en perfekt avslutning för mig innan jag nu ska börja fokusera. Nu börjar det riktiga arbetet med 2,5 veckor kvar.
Det är med en spänning, förväntan, längtan och en massa känslor jag nu blickar framåt mot årets största mål. Snart står jag där inför mitt livs utmaning, en dröm jag aldrig trodde skulle uppfyllas.
Jag hör fortfarande orden som sades till mig för 2 år sedan "Hur ska du kunna springa ultra? Det finns faktiskt duktiga löpare där". De där orden! Tänk hur starka de kan vara. De som först gjorde mig ledsen men nu och sedan två år tillbaka har varit min drivkraft. Längtan efter att bevisa för de som inte trodde på mig att jag kan.
Och nu står jag där, i de blågula färgerna och representerar Sverige. Varför? Jo för att jag har kämpat och bevisat att jag hör hemma där.
Nu har jag inte längre något att bevisa. Nu gör jag det för min skull, för att jag älskar att springa, och jag ska göra mitt bästa.