Jag är så glad, det är verkligen en bra dag idag!
Då var den överstökad, den efterlängtade skidpremiären. Och som jag har längtat! Visst har jag gnuggat mil efter mil på mina rullskidor under sommaren och hösten, men det ger inte alls samma känsla som den jag får på snö och när jag hör mina egna skär i snön. Det är ljuv musik i mina öron. Kl 09.00 stod vi redo jag och Pär, fullt påklädda, packad väska med torra kläder och återhämtningsmål samt skidor och stavar. Gick till Karlbergs station och tog pendeln mot tullinge där vår tränarkompis Mats väntade med bilen och snart var vi framme vid Brantbrink. Kroppen bara skakade när pjäxorna drogs på och jag kände en sån stark dragningskraft mot spåren. Det blåste rejält och direkt när jag ställde mig i spåret kände jag att fäste existerade inte! Vi vallade om men det blev ingen förbättrning. Dock verkade det som att alla som åkte hade problem. Men vad gjorde det. Jag var på plats, det fanns spår, jag hade skidor på fötterna så det var bara att åka. Försökte tänka tekniskt och föra tyngden på rätt skida så att jag skulle få lite fäste. Jag har inte direkt styrkan att staka, och speciellt inte i motvind. Pär glider snabbt och fint iväg och jag ser hans bakdel en liten stund men den är snabbt borta. Nu var det jag snön, spåren och vinden. Så underbart skönt! Efter ca 40 minuter kommer en brant nedförsbacke och orädd som jag är tar jag fart och kryper i hop. Hamnar utanför spår och gör en rejäl vurpa. Ungefär som ryssen i Världscupstävlingen tidigare i veckan. Ligger kvar en stund och vågar inte känna efter. Fasen tänkte jag, nu nu drogs knät sönder. Efter en stund hade jag kravlat mig upp och stod åter på skidorna. Som tur var var det enbart armen som fick en rejäl smäll. Men det struntar jag fullständigt i då det är benen jag behöver för löpningen. Lite värk men jag var på banan igen och körde på. Det började snöa ännu mer och blåsa och jag hade så bakhalt att det kändes som jag mer åkte bakåt än framåt :). Men det var så roligt ändå. 100 minuter körde jag och fick en underbar känsla i kroppen att nu är vintersäsongen i gång och gissa om det ska matas på i spåren framöver. Min korta skidkarriär i tonåren gav mig i allafall god teknik och jag kan absolut trötta ut mig rejält, vilket blir ett bra komplement till löpningen. Som sagt nu är jag i gång och kilometer ska knarkas både på skidor och i löpningen. Ser framemot morgondagens TSM och en långledig jul som ska fyllas av träning, träning och åter träning. Vilken tur jag har som träffat en lika träningsgalen pojkvän som jag själv :)
Jag är så glad, det är verkligen en bra dag idag!
0 Comments
Leave a Reply. |
Bloggare
Jag heter Sophia Sundberg är idrottsnutritionist och löptränare. Tränar och tävlar på Ultradistanserna. Här kan du följa min blogg. Arkiv
March 2022
Kategorier
All
|