Låter inte så mycket mer än 20 men ni som vet när man är inställd på en sak så blir en förändring en psykisk belastning.
Jag och Marcus joggade bort till spåret som tar cirka 20 minuter och sedan var det bara att köra. Upp, ner, upp, ner och så vidare. Det tar aldrig slut och Lidingöloppet är inte i närheten på tuffhetsskalan.
Så jag och mina cementklumpar bestämde oss för att låtsas tävla mot min hemliga motståndare (Marcus stack direkt, så han var ingen idé att hänga på). Och jag kämpade, det kändes ok och kände att jag kunde ligga på i en bra fart.
Men de sista 2 km, alltså fy f--n haha. Men då blev det spurtstrid mot min hemliga vän och jag kunde knappt stå upp när klockan pep 22km. Sedan tappade jag självklart bort Marcus och vi båda sprang och letade varandra.
Tillslut började jag frysa och sprang hem. Som tur var kom Marcus ett par minuter senare :)
Totalt blev passet 34km. 34 grymma kilometrar, men jag gjorde det och jag är nöjd. Dock känns det väl lite illa att det är dags för favorit i repris i mitten av veckan, men då får jag glädjande nöja mig med 20 km haha.
Nu äta, vila och sedan natti natti. Sista veckan med lite tuffare träning startar i morgon och sedan är det bara lugnt, lugnare och ja, abstinens ;).