Sedan två dagar tillbaka har jag känt att något är fel i höger vad. Det har inte gjort ont utan mer känts tungt och svagare än den högra. Ignorerade detta då det inte är ett problem och som inte blev värre. Dessutom skulle inte maran bli ett lopp där jag tog ut mig. Jag skulle hitta en jämn fart som jag skulle kunna hålla hela vägen. Börjar ju känna kroppen bra nu efter ultraloppen ;). Kände redan i starten att något inte stämde men sa inget. Stämningen tog över och det var en ren glädje att ställa sig på startlinjen med alla duktiga löpare. Hade även äran att få värma upp innan med en god vän från IFK Umeå, nämligen Kristoffer Österlund som för övrig gjorde en fantastisk insats. Han lovade även att OM han springer stafetten om två veckor ska han agera hare till mig under en bit. Det märktes att många var laddade och hade planerat in i minsta detalj för detta lopp. Vilket jag då inte hade gjort. Starten gick och jag la mig i en bra fart runt 4 min/km. Det kändes lätt och fungerade hur bra som helst. Efter cirka 8km började det att kännas som vaden svällde och jag fick jobba mer med vänster bakdel för att kompensera den tunga vaden. Jag valde att dra ner på tempot, men det ville inte släppa så jag bestämde mig vid 10 km att jag bryter vid halvmaran där Pär skulle stå. Hade jag sett detta som en viktig tävling hade jag kört på hårdare och tryckt smärtan åt sidan, för smärta kan jag ta kan jag lova. Men detta var inget viktigt lopp. Efter mina 2.57 i Kiel i vintras i fruktansvärda förhållanden vet jag att jag kunnat gå in på 2.55 eller under. Det kände jag i kroppen. Mitt viktiga lopp är om två veckor då jag springer 85.3km i Sundsvall. Känns kanske konstigt för vissa att ta det i stället för SM i marathon, men inte för mig. Jag var inte alls trött när jag bröt utan väldigt pigg men är stolt att jag klev åt sidan. Nu kan jag utan problem köra igång efter massage med tuff träning redan från i morgon. Man ska lyssna på kroppen när den säger åt en att ta det försiktigt. En mara kan jag springa snart igen och då blir det under 2.55 :). Vill Verkligen lyfta fram en person i detta lopp som jag blev så imponerad av. Josephine Ambjörnsson som starkt tog sig upp till bronsplats på SM. Snacka om att du fick revanch från förra året ;). Så otroligt grymt gjort!!!!!!
Själv är jag absolut inte bitter utan jag gjorde ett riktigt bra beslut. Nu ska jag få bukt med denna vad som för övrigt var ungefär en centimeter större i omkrets än den högra när jag kom hem. Inte konstigt att mitt löpsteg blev lidande haha, Bara att ta lärdom, mer massage och bli starkare. Det var inte min dag idag och förmodligen sitter lite kvaar sedan EM. Men men om två veckor smäller det, och då ska jag springa som bara den.
2 Comments
Heike
1/6/2013 05:55:10 am
Du är klok
Reply
Jan-Erik
1/6/2013 05:43:24 pm
Undrade lite varför du bröt. Men håller med klokt och hoppas du får bukt med vaden.
Reply
Leave a Reply. |
Bloggare
Jag heter Sophia Sundberg är idrottsnutritionist och löptränare. Tränar och tävlar på Ultradistanserna. Här kan du följa min blogg. Arkiv
March 2022
Kategorier
All
|