Den här gången låter jag dock fingrarna agera utifrån den enorma frustation jag känner över hur vi lajkar ohälsa och hur den påverkar i bakgrunden, hemma i vardagen där den aldrig syns. Hur den yttrar sig i okunskap och falska utlägg. Hur den bidrar till såväl psykisk som fysisk ohälsa och allt i skymundan i den riktiga verkligheten. Som förebild har man ett ansvar att vara just den person som andra kan se upp till och bidra till något positivt.
Samtidigt har de som följer ett ansvar att inte uppmuntra ett sjukt beteende. Den där frestande lajkknappen har en starkare kraft än vad vi tror och den är bara är ett knapptryck bort. En liten lajk, vad kan det egentligen göra?…
Senaste året har jag följt olika diskussioner tyst i bakgrunden med intresse. Jag har även ledsamt följt kända idrottsprofiler och hur illa de kan uttrycka sig.
Jag står frågande i hur en så kallad förebild får hejarop efter att mitt under sin elitsatsning väljer att så kallat ”rena” kroppen genom näringsfattiga juicedieter? Personen hänvisar till produktens hemsida där alla positiva hälsoeffekter staplas upp. För är det något vi lärt oss så är det att ALLT som står på en produkts hemsida är sanning och det är absolut anpassat för alla människor.
”jag mår skit i början men sen mår jag så bra när jag fått rena kroppen” läser vi på personens blogg. Något hen varmt rekommenderar alla att prova på, vilket många också säkert gör.
Kort senare skriver personen ut sin besvikelse över skador som kommer men har ingen kompetens att reflektera över att det är bristen på näring i förhållande till den hårda träningsbelastningen som är orsaken. I stället är personen säker i sin sak att det enbart är träningen som bidrar och menar att skador hör till. Tyvärr gillar folk beteendet och tröstar efteråt men jag tror innerst inne att fler än jag har förstått anledningen till den uteblivna prestationsutvecklingen och uppkomst av skador. Ändå är det där fingret där och gör ett snabbt tryck på lajkknappen utan att tänka på konsekvenserna.
Men vad händer egentligen i kroppen? Där det faktiskt spelar roll? Att utmana kroppen med lågt näringsinnehåll i samband med hård fysisk aktivitet har sina konsekvenser, både kortsiktigt men framförallt långsiktigt. Benskörhet är väldigt vanligt idag och forskningen spår en förödande framtid då vi idag äter mer näringsfattig kost i kombination med minskad belastning i form av fysisk aktivitet. Inom idrotten stressar vi ofta kroppen med lågt energiintag och en hög träningsbelastning vilket gör att skelettet tar stryk. Visst handlar löpning om låg vikt men det finns gränser och balansen är hårfin. Benskörhet som leder till stressfrakturer vilket förekommer mer och mer inom löparvärlden har nästan blivit en trend. Dock kopplas det sällan i hop med dåliga kostvanor. Näe, vi pratar dålig teknik och för hård träning, inte kosten, aldrig kosten.
När jag arbetar med klienter på olika nivåer är det i stort sätt ett återkommande problem att de äter för lite i förhållande till vad de gör. Ofta är det förvirringen av just sociala medier där man fått ”sanninen” om vad som ska ätas. Vissa menar att fettintaget ska minimeras och träningen ska ökas för att minska i vikt och kunna prestera. Andra är tydliga med att vi äter alldeles för mycket kolhydrater då livsmedel idag är sprängfyllda med dessa godsaker. Dock är det ju så att fett behövs för att ha en god fettförbränning samt för upptag av fettlösliga vitaminer men även för att skelettet ska hålla. Gällande kolhydrater ser jag en genomgående trend i ett alldeles för lågt intag för idrottare vilket gör att de inte klarar hårda pass och därav inte får den utveckling de bör få. Det för låga energiintaget leder ofta till brister av vitaminer och mineraler samt näringsämnen. När vi sedan ökat intaget i förhållande till individens träning och vardag kommer direkt en prestationsutveckling samt förbättrad återhämtning. Har dessutom målet varit att öka fettförbränningen har även det skett i och med ett ökat näringsintag. Rädslan att äta för mycket är en skrämmande utveckling och när jag ser hur unga idrottare tar efter är läget när jag säger stopp!
Jag ser motionärer på instagram skryta med att de kan springa långt och länge på tom mage, skippa frukost och sedan enbart ta en frukt eller grönsak till lunch, med orden: det fungerar för mig, min kropp mår bra av det här, det här är det rätta? Ingen tanke på vad som händer i kroppen och vad som kommer ske i framtiden. Näe, men detta är coolt så en lajk på det!
Jag har träffat två kvinnor som idag ledsamt ångrar att de stressade kroppen i unga år med för lågt energiintag och en stor mängd löpträning. Dessa kan idag inte träna alls på grund av just benskörhet, detta vid en ålder på 40-45 år. När de var unga kom hejaropen vilket drev dem vidare. Bra där så en lajk på det!
Jag ser högpresterande idrottskvinnor skryta med att de tar järninjektioner ett par gånger per år utan att ens reflektera till att det förmodligen beror på brister i kosten. Järnbrist som är ett vanligt problem hos löpare och framförallt hos kvinnor har stor påverkan på kroppen och prestationen. Järntabletter ökar bland utövare och det sätts nästan i spel som en del i löparsatsningen. Detta är katastrofalt! Men de högpresterande idrottarna är är ju coola, så en lajk på det!
Jag ser både män och kvinnor lägga ut på sociala medier hur de tränar flera timmar om dagen, hur de tränar trots smärta, tills de blöder näsblod och samtidigt söker uppmärksamhet genom att äta minimalt. Vilken hårding tänker vi, så en lajk på det!
Jag ser idrottare som dessutom arbetar på uppdag som coacher åt kända företag lägga ut på sociala medier hur de dämpar skador med receptbelagda smärtstillande läkemedel för att fortsätta träna och även plåga sig igenom tävlingar. Detta är riktigt coolt, så en lajk på det!
Jag ser kostråd där meningarna alltid är lika genom ”så här gör jag, det är det bästa”! Och en enorm ilska som uppstår när någon tycker annat. Alla vet ju att det finns ETT sätt så en lajk på det!
Vi måste både som privatperson på nätet men även de som är professionella coacher se till vem som är framför oss och inte ge de råd som passar oss själva. Det är stor skillnad att säga åt en vältränad person som sköter kost, vila och lagom träning att köra pass tomma på energi mot exempelvis en ung tjej som redan har ett alldeles för lågt energiintag. Finns inte tillräckligt med kunskap är det bättre att vara ärlig. Det ger en mer professionell bild.
Vi ser kända idrottsprofiler stå och säga i direktsändning i TV att ätstörda beteenden inte existerar samtidigt som en ung tjej står mitt emot och gråter av att hon är djupt inne i en ond spiral av träningstvång och maträdsla. Vi hyllar honom som säger att det inte finns och samtidigt hånar den unga tjejen för det gör han och han är cool så en lajk på det!
Tjejen som kanske har fått detta ätstörda beteende av just dessa så kallande förebilder och deras beklagliga syn på kost. Men idrottsätstörning, det finns ju inte, så en lajk på det!
Jag har mött föräldrar som lider av ätstörda beteenden sitta hemma vid familjemiddagen och äta diverse strikta dieter medan barnen får annan mat. Varför gör mamma eller pappa så? Redan här föds ett ätstört beteende för barn gör som vi gör, så en lajk på det!
Ja jag blir så frustrerad över hur vi uppmuntrar dessa människor som i min mening förespråkar ohälsa. Innerst inne vet vi att det är fel men dessa personer är ju så coola och vi vill verkligen inte sticka ut från mängden och tycka olika. Jag är även less på att återkommande se dessa personer profileras i hälso- och träningstidninigar som sunda idrottare vilket ytterligare förvränger bilden av hälsa. Men finns det med in hälsotidningar så är det dem man ska följa, så en lajk på det!
Jag vill att våra ungdomar ska ha en sund relation till mat och skapa goda förutsättningar för framtiden. Jag vill att vi ska fokusera mer på vad som händer i våra kroppar än hur vi ser ut på utsidan och värna om vår hälsa och framtid. Jag vill att vi inom idrotten ska börja reflektera mer angående kosten och hur den kan vara en orsak till många skador, avstannad prestationsutveckling samt långsammare återhämtning. Jag vill att näringstäthet ska prioriteras framför energitäthet och att de som inte har tillräckligt med kunskap undviker att ge råd. Jag vill att idrott ska handla om hälsa och välkomnar fler sunda och inspirerande förebilder för de finns många där ute. Jag ber er att sluta lajka ohälsa och i stället hjälpas åt att värna om hälsa. För helt ärligt, idag vet jag knappt vad hälsa innebär.
Glädjande har jag även sett coacher ta hänsyn på individnivå och skapa de bästa förutsättningarna gällande så väl träning som kost genom kunskap och förmåga att reflektera. Jag har sett ungdomsledare redan när barnen är små påbörja utbildningen inom nutrition och genom små medel redan där öka barnens medvetande, detta är fantastiskt. Jag ser coacher agera på ett proffesionellt sätt genom att medge att kosten inte är deras område och plockar där in yttre kompetens för ämnet och på så sätt skapar ett otroligt samarbete och en trygghet för den aktiva. Jag ser goda förebilder uttala sig i det de kan och är noga med att inte ge råd i frågor de själv inte är säkra på. Jag ser otroligt kompetenta personer bidra med sin ovärdeliga kunskap på sociala medier och står på sig i sin kompetens trots allt hat som cirkulerar.
Detta vill jag ser mer av så ja, en STOR JÄKLA LAJK PÅ DET!