Konsten att kunna tävla utan att tävla är inte det lättaste. Jag har alltid varit den som sagt, jag ska ta det lugnt och bla, bla, bla. Men så fort den där magiska lappen hamnar på bröstet är det där lugna borta och tävlingshornen skjuter snabbt ut ur pannan som en ilsken tjur. Det är tävling och då ska all kraft pumpas ut och varje placering räknas. Ingen ska förbi om jag så ska dö på kuppen.
Det var då, nu är nu.
Det som kanske är lite tråkigt med Ultra (om jag nu måste komma på något) är att tävlingstillfällena är få. Förutom den fysiska återhämtningen som tar sin tid sker även en mental urladdning som även den måste läkas och återskapa energi. Jag älskar att tävla och få stå där med många andra ivriga löpare med fingret på startknappen och rusa iväg som att jag inte fått springa på flera år ger en speciell kick och tillfredställelse.
Jag har dock valt Ultra och jag vill prestera mitt yttersta vilket inte fungerar om jag skulle tävla ofta.
Vad jag har lärt mig är att för att få denna ljuva tillfredställelse men samtidigt inte slita ut mig var jag tvungen att lära mig vad som är A,B och C.
A- tävlingarna, det är de få stora loppen som jag vill vara i min bästa form på. Det är då jag ska vara utvilad och mentalt förberedd på det arbete som ska göras. Kroppen ska vara sugen på att utmana sig själv och vara beredd på den smärta som komma ska. Den ska vara pigg och kunna springa de första timmarna som ren njutning.
Har jag inte trappat ner, har jag ätit dåligt, inte återhämtat mig, ivrigt tävlat för nära inpå och inte varit kall nog att hålla min plan? Näe då kommer det heller inte att gå.
B-tävlingarna är kortare distanser och de tävlingar där jag laddat lite inför. Dragit ner på träningen de två sista dagarna, ätit lite mer än jag brukar, sovit bra och lagt lite fokus på loppet. Här presterar jag så bra jag kan för dagen men har inga högre ambitioner utan springer med inställningen: detta är ett snabbdistanspass.
C-tävlingarna är de tävlingar som jag springer mest. Tävlingar där jag ofta anmäler mig dagarna innan, tränar på som vanligt och inte gör någon speciell laddning för. Målet med dessa är att känna mig lite sliten på startlinjen för att återskapa tröttheten som kommer längre in i ett ultralopp. Här har jag dock alltid en plan om vilken medelhastighet jag ska hålla för att få ett bra pass men inte slita på kroppen. Två nyckelord här är; INGEN SPURT! Hur jag än ligger till ökar jag aldrig farten. Skillnaden för återhämtningen mellan en spurt och att springa lugnt in i mål är väldigt stor för mig.
Ja, så det gäller som sagt att katigorisera vilken tävling som hör in vart.
Min stora A-tävling framöver är Ultravasan 90K den 23/8. Inför den är det traillöpning som gäller. Att enbart komma dit med asfaltslöpning i benen tror jag är en förlust. Jag vet att jag behöver många långa pass i kuperad terräng och gärna backar. Här har jag därför lagt in två C-tävlingar, Höga Kusten Marathon som gick i helgen och Stockholm Ultramarathon 50k på lördag.
Höga Kusten Marathon kändes passande då den är känd som Sveriges tuffaste Marathon på asfalt. 4 varv på en kuperad bana i 28 grader och bitvis motvind var perfekt träning. Varje 10,5km-varv bjöd även på 3 km stenig grusväg uppför vilket kändes optimalt inför ultravasan. Planen här var snittfart 4,20/km. Dagarna innan maran var rätt tuffa med ett 50km-pass samt snabbdistans 5km på bana två dagar innan. Och jag fick som jag ville, trötta ben direkt vid start som brändes uppför de startande 2km. Jag stannade och drack var 5.te kilometer helt enligt plan.
Måltid 3,01 och 4,18/km räckte till ett banrekord. Joggade 6km för att komma ner i varv ordentligt och sedan öste jag i mig mat :). Väldigt trevligt lopp som jag varmt rekommenderar.
Följande dagarna söndag-tisdag spenderade jag utanför Bjurholm. 15km distans på söndagen, 3*3 minuter backe + 2,5km distans, + 10km tröskelbacke+3km distans genomfördes på måndagen och sedan det roligaste på tisdagen, intervaller på myren ;). Riktigt sugande och grym träning inför Ultravasan.
Idag onsdag planeras en tröskel på bana och sedan blir det nog distans följande dagar innan jag om allt går som det ska springer Stockholm Ultra 50K på Lördag. Detta kommer verkligen bli en prövning när det gäller tävla utan att tävla haha. Men jag ska vara kall och följa min plan som är snittfart 4,30-4,35/km. S ingen spurt, inget slit utan i stället njuta, suga in energi, öva på dricka och annat inför den 23/8. Och det bästa, heja på alla grymma ultralöpare!!!!!!
Is i magen är orden som avslutar denna dag!