Näe en sund tillvaro är ibland en berg- och dalbana där oväntade saker kan inträffa när som helst. Det bästa man då kan göra är att acceptera, ta nya tag och tänka framåt.
Träningseffekt får vi genom kontinuitet i träningen tillsammans med tajmingen av kost, styrketräning, god sömn och vila. Slarvar vi med detta kommer de visa sig någon gång i form av skador eller långdragna sjuktillstånd.
Jag har peppar, peppar klarat mig väldigt bra och skadad var det väldigt längesedan jag var. Ja kroppen har svarat riktigt bra och jag tror att jag gått framåt mycket sedan i höstas. Alltså en lång period av denna dans på rosor.
Men i torsdags bröts denna trend. Vaknade på morgonen och mådde bra. Tog ett tidigt tåg ut mot Märsta för att träffa mormor samt förbereda inför den kostanalyslektion som jag skulle hålla under eftermiddagen för årskurs 2 på arlandagymnasiet.
Stack ut och joggade en 8 km i lugn fart då jag skulle åka till Bosön tidigt fredag morgon för att göra ett Vo2 maxtest. Självklart ville jag vara utvilad och kunna genomföra det på bästa sätt. Jag joggade och det kändes bra, åt lunch, mådde fortfarande bra. Men sen, vid 15-tiden började jag få ont i magen och illamående smög sig på. Första tanken var, typiskt! Precis när jag ska iväg och göra denna lektion!!! Men jag åkte dit, och jag gjorde det. Måste erkänna att det var 70 minuter av ren plåga. Magen krampade och jag gjorde allt för att dölja smärtan. När jag väl var klar och kom tillbaka till mormor kunde jag inte stå på benen och fick lägga mig i soffan. Ringde Pär som fick komma för att hämta mig då jag aldrig skulle kunna sätta mig på tåget.
Kramperna blev mer intensiva och illamåendet ökade (kräksjuka tänkte jag, men smärtorna gjorde mig osäker), hasade mig till toan där jag blev liggande på golvet i cirka 30 minuter innan jag tillslut fick kräkas. Verkligen en underbar känsla när man hänger över toastolen!
Pär ringde sjukvårdsupplysningen och jag fick en ambulans skickad till mig. När de tillslut anlände tog de febern som var under 38 grader och alltså inte så hög. De tyckte att jag skulle ta receptfria tabletter mot magkatarr och åka hem. Jag tackade och försökte resa mig, men det gick inte. De tog febern igen och nu på kort tid var den över 39 grader och de valde att ta med mig till sankt Görans. Kräktes igen på vägen ut till bilen.
De hade fått vetskap att jag sprang mycket och gav mig en lektion i att det kanske inte är så hälsosamt. Denna fråga är jag rätt trött på oh bemötte den vänligt med: Okej, jag springer mycket men till skillnad från många andra röker jag inte, dricker ingen alkohol, äter inte hel/halvfabrikat, sover 8-9 timmar/natt. Frågan är vad hälsa då är?
Han höll med...
Väl inne fick jag komma till kirurgen där dropp sattes in. (jag är ju van att äta varje timme så ett mellis låg väl till hands ;)). Smärtorna fortsatte och de gav mig morfin. Morfin som även stimulerar till kräkningar gav mig cirka 5 sekunder innan det åter var dags igen. Smärtorna började ge med sig och jag fick något som skulle ta bort kräkningarna. Efter ett antal timmar med prover fick jag äntligen åka hem. Måste säga att bemötandet på sankt Görans sjukhus var fantastiskt!!!
Vad det nu var är de inte säkra på men det var i alla fall inte kräksjukan. Hela helgen spenderades i sängen och jag Sophia som alltid kan äta fick inte i mig mer än lite blåbärssoppa. tors efter lunch till måndag morgon utan mat har verkligen tagit på krafterna och det är först idag som jag kunnat äta lite och faktiskt varit ute och gått en promenad.
Men nu känner jag att det vänt och jag ska se till att äta det jag kan så jag får tillbaka min vanliga energi :)
Som sagt, ibland blir det inte som man tänkt sig haha, men vad vore livet om det alltid var en dans på rosor? Varje bakslag ska man vända och se vad man faktiskt kan lära sig av det och göra oss en erfarenhet rikare. Jag är inte alls stressad över detta utan jag är trygg i den kontinuitet jag haft hittills och som jag förhoppningsvis kommer att ha efter. Sådana här gånger blir dessa pusselbitar som jag tjatar om väldigt viktiga. Äta, vila och återhämta sig på bästa sätt.
Fokus på det och SEN se till att jag snabbt är ute i spåret igen, för jag längtar dit nu ;).